Äntligen gjort!
Undersökningen gick jättebra!
Att dricka det speciella medlet igår kväll smakade skit men det var bara ett halvt glas jag skulle ha i mig så det gick snabbt. Sen var det bara att bälja i sig två liter vatten under två timmar medan man sprang konstant på toa. Men det var fkatiskt lindrigt. Jag trodde det skulle vara värre.
Sen samma sak imorse. Lika lindrigt som kvällen innan även om ett halvt glas med det där äckliga medlet smakade värre nu men det gick ner.
Jag var faktiskt inte ens nervös när jag åkte iväg till sjukhuset. Så himla märkligt för jag brukar alltid vara nervös inför alla typer av sjukhusbesök. Kanske var jag alldeles för utmattad och hungrig för att orka bry mig?
Jag fick köra in min bil själv till Norrtälje men farsan mötte upp mig där och han tog sen hand om bilen.
Jag fick komma in direkt på avdelningen, byta om till en jättecharmigt sjukhuslinne eller skjorta och ligga nerbäddad i en säng helt naken under. Skjortan gick knappt att knäppa......
så kom sköterskan och hon var supergullig. Förklarade och berättade allt som skulle hända, hur dom skulle ge lugnande och hur mkt och hur det skulle kännas. Jag fick en kanyl i handen där dom gav mig morfin. Herregud, jag har aldrig fått morfin förut och vilken jäkla läskig känsla! Det känns som man blir stenpackade på två sekunder. Hela kroppen bara totalt slappnar av. Sköterskan hade sagt till mig at det kan kännas som att man får ett tryck över bröstet och att det beror på att alla muskler slappnar av. Hade hon inte sagt det hade jag förmodligen fått panik för det blev verkligen tungt att andas på en gång. Men hon gav mig syrgas och efter en stund kändes det bättre. Då gav hon mig morfindos nummer två.
Man kan säga att jag var riktigt lullig. Så rullade dom in mig i undersökningsrummet och där fortsatte skötgerskorna att berätta för mig vad som skulle hända och att jag inte behövde vara orolig.
Märkligt nog så kände jag mig aldrig förnedrad eller generad på nåt sätt, trots att jag låg där med rumpan bar och halvdrogad. Det berodde nog mest på att alla var så himla gulliga och lugna.
Naturligtvis blev jag ju kissnödig och först ville dom inte släppa iväg mig på toa. Men när jag förklarade att det fanns riskt för att jag skulle kissa på mig om don sövde ner mig tog dom en chans och lät mig gå. Det gick bra. Lullig var jag men det gick.
Så fick jag då en dos av nästa lugnande medel. Sköterskan sa att det skulle göra on men jag kände ingenting och sen försvann jag in i John Blund land. Jag har en minnesbild av att jag kollade på skärmen hur tarmen såg ut men sen blev det svart.
Jag vaknade av att någon sa mitt namn, Susanne, Susanne..........då var allt färdigt, dom hade vänt på mig och rullat in mig på uppvaket. Jag hade sovit mig igenom hela undersökningen. Halleluja!! :)
Efter en stunds vila fick jag kliva upp, dom kollade puls och blodtryck och allt var fint. Läkaren kom in och berättade att allt hade sett jättefint ut. Ingen cancer eller annat. Gud så skönt!
Så vad det lutar mot nu är att jag har IBS, alltså en irriterad tarm vilket är hur vanligt som helst. Bara för mig att fortsätta äta mina superfibrer två ggr om dan så håller jag mage och tarm i styr. Men jag är frisk som en nötkärna! :) Få se om jag kan få en remiss till samma läkare för hon sa att hon kunde börja utreda eventuella andra möjligheter att lugna min mage.
Farsan mötte upp utanför sjukhuset och det första jag ville var att hämta MAT!
Det fick bli McDonalds!!
Nu äntligen hemma är jag mätt, lite yr och fortfarande lullig efter morfinet. Har fått order om att hålla mig lugn resten av dagen och det ska inte bli några problem. Jag är bara glad att det här är över nu.
torsdag, juni 25, 2009
onsdag, juni 24, 2009
tisdag, juni 23, 2009
Seniliteten kommer tidigt i år
Jag trodde stenhårt på att jag bara hade två veckor kvar till semestern.
Ack så fel jag hade, jag har TRE veckor kvar. Jag går på semester den 13 juli. Allt jag hade planerat gick i stöpet.
Tex har jag bokat kattpensionat från den 10 juli för att åka till Dalarna. Men det är ok för jag kan ta ledigt från den 10 juli men jag hade ju tänkt åka till Åland samma vecka..........
Det här betyder att Jockes och min semester är totalt osynkad. Vi har en vecka tillsammans.
Jävla skit. Hur kul är det att ha semester ensam?
Jag trodde stenhårt på att jag bara hade två veckor kvar till semestern.
Ack så fel jag hade, jag har TRE veckor kvar. Jag går på semester den 13 juli. Allt jag hade planerat gick i stöpet.
Tex har jag bokat kattpensionat från den 10 juli för att åka till Dalarna. Men det är ok för jag kan ta ledigt från den 10 juli men jag hade ju tänkt åka till Åland samma vecka..........
Det här betyder att Jockes och min semester är totalt osynkad. Vi har en vecka tillsammans.
Jävla skit. Hur kul är det att ha semester ensam?
måndag, juni 22, 2009
Halvtid
Midsommar har passerat och vi går mot mörkare tider. Men än så länge kan vi njuta av de ljusa sommarnätterna. Det dröjer ju trots allt en dryg månad innan man börjar märka av mörkret igen.
Som vanligt så regnade midsommar bort. Hade man förväntat sig nåt annat?
Det traditionella firandet i Dalarna var det enda som gjorde högtiden rolig att fira. Midsommarstång, musik, fika, grill, spel och det allmänna pratandet kändes bra efter en enormt stressig arbetsvecka.
Och veckan hade verkligen varit FÖR stressig. När torsdagen kom var jag totalt slut i både kropp och knopp. Jag försökte springa en tur på kvällen men min kropp strejkade och jag flåsade som en säl i spåret.
Det hela blev ju inte bättre av att magen bestämde sig för att krångla i helgen också. Jävla skit.
Igår rann bägare över och jag grinade som en barnunge. Men det behövdes nog. Det lättade lite på trycket faktiskt.
Stressen över undersökningen på torsdag spär också på mitt dåliga humör. Jag vill bara få det överstökat. Jag hatar sjukhus, jag har sjukhusskräck. Faktiskt på riktigt. Sjukhus och sprutor får mig att må illa och bli yr i skallen.
Nu har jag bara två veckor kvar till semester och då ska jag börja med att låsa in mig och bara sova. Jag vill stänga ut världen och få vara ifred ett tag. Jag orkar knappt med mig själv längre.
Och inte blev det bättre av att Asta hade kissat ner inte bara sin egen sovigloo men även tvättkorgen som stod i hallen med helt nytvättade kläder och lakan. Bara att börja om från början, se glad ut och låtsas som det regnar.
Midsommar har passerat och vi går mot mörkare tider. Men än så länge kan vi njuta av de ljusa sommarnätterna. Det dröjer ju trots allt en dryg månad innan man börjar märka av mörkret igen.
Som vanligt så regnade midsommar bort. Hade man förväntat sig nåt annat?
Det traditionella firandet i Dalarna var det enda som gjorde högtiden rolig att fira. Midsommarstång, musik, fika, grill, spel och det allmänna pratandet kändes bra efter en enormt stressig arbetsvecka.
Och veckan hade verkligen varit FÖR stressig. När torsdagen kom var jag totalt slut i både kropp och knopp. Jag försökte springa en tur på kvällen men min kropp strejkade och jag flåsade som en säl i spåret.
Det hela blev ju inte bättre av att magen bestämde sig för att krångla i helgen också. Jävla skit.
Igår rann bägare över och jag grinade som en barnunge. Men det behövdes nog. Det lättade lite på trycket faktiskt.
Stressen över undersökningen på torsdag spär också på mitt dåliga humör. Jag vill bara få det överstökat. Jag hatar sjukhus, jag har sjukhusskräck. Faktiskt på riktigt. Sjukhus och sprutor får mig att må illa och bli yr i skallen.
Nu har jag bara två veckor kvar till semester och då ska jag börja med att låsa in mig och bara sova. Jag vill stänga ut världen och få vara ifred ett tag. Jag orkar knappt med mig själv längre.
Och inte blev det bättre av att Asta hade kissat ner inte bara sin egen sovigloo men även tvättkorgen som stod i hallen med helt nytvättade kläder och lakan. Bara att börja om från början, se glad ut och låtsas som det regnar.
lördag, juni 13, 2009
Helsingfors 12 Juni
Vilken skön resa! Det var helt lungt på havet, solen sken när vi lämnade Stockholm och vi satt länge ute på däck och njöt av Stockholms vackra skärgård. Eftersom det en torsdagkväll bestod de flesta av passagerarna av pensionärer, småbarnsfamiljer och vanliga resenärer som ska åka från A till B. Alltså inga partprissar alls.....förutom gruppen av fransmän då som sjöng och skrålade ute på däck halva natten men gjorde knappt en flyga förnär.
Efter att ha installerat oss i hytten, som dessvärre låg i aktern precis ovanför motornerna och bildäck, åt vi middag på en av restaurangerna ombord. Sen blev det en tur i tax-free för att spana in utbudet av godis, parfym, muminprylar och annat kul. När båten anlände till Åland, Mariehamn vid 23, 30 tiden så stod jag självklart på däck. jag kan bara inte missa chansen att få se mitt moderland :) Jag hade faktiskt velat kliva av och ringa brorsan för skjuts hem :)
Vi gick o la oss och efter en bullrig natts sömn åt vi frukost i buffén medan vi närmade oss Helsingfors. Det bjöds på pannkakor, våfflor, köttbullar, korvar, äggröra, gröt, yogurt, mackor, munkar mm. Med andra ord, vi gick proppmätta därifrån.
Kl 10 klev vi så äntligen iland i Helsingfors och begav oss först till Kristinegatan för att se om det fanns några spår efter mina släktingar där. Det visade sig att i stort sett hela gatan och kvarteret blivit ombyggt 1927. De gamla trähusen var alltså sen länge rivna och borta. Alla utom ett. Nr 12 står kvar än idag som ett minne över forna dagar under 1800 talet. Och till min glädje visade det sig att det var omgjort till ett museum som dessutom precis skulle öppna. Fri entré! Klart vi skulle gå in!! :)
De två guiderna på plats pratade knapphändig svenska men talade om för oss att vi var fria att se oss omkring själva. Så vi började i det minsta huset som stod på gården. Där fanns kläder och andra vardagspylsr utställda som ska ha använts under 1800 talet och så även några foton på familjen som bott där.
Det fanns även en stor fototavla som visade hur husen i kvarteret såg ut i början av 1900 talet och mitt hjärta tog ett glädjeskutt när jag såg att.......Kristiansgatan nr 9 fanns med!! Ett litet ruckligt hus med tillhörande gård och på trappan sitter en dam som jag med största sannolikhet kan säga är min farmors farmor Sofia Wilhelmina Roos. Hon står nämligen listad som gårdsägarinna på Kristiansgatan 9, Helsingfors i en katalog från 1880 talet och chansen att hon skulle ha flyttat är liten. Dessutom har vi hittat ett tidningsklipp från 1873 där det står att läsa om hur Sofia Wilhelmina efter sin mans död fått ärva ett hus på Brobergskajen i samma kvarter men sen pga lagliga orskaer fått problem med arvet. Troligtvis hade hon bara huset på Kristiangatan kvar. Så ja, jag är säker på att det är hon på bilden. Den är taget 1909 och hon dog 1919 i Helsingfors.
Alltså fatta! Hur stor är chansen att man springer på ett foto av sin släkting bara sådär? :)
Guiden berättade också att troligtvis var även huset på nr 9 inrett ungefär likadant som det på nr 12.
Resten av dagen gick åt till att titta på Helsingfors centrum. Vi hann aldrig åka ut till Sandudd begravningsplats för att titta på Roosarnas gravar. Det sparar jag till en annan gång. Efter att ha shoppat muminprylar, kollat igenom utbudet på "Akademen" (Akademiska bokhandeln), Stockmanns och Kampens galleria var det dags att dra sig tillbaka till båten.
Turen tillbaka till Stockholm skulle inte bli lika lugn som på torsdagen. Det var fullproppat med folk och alla skulle supa och festa. Jocke och jag gjorde ett smart val. Efter att båten lagt ut från Helsingfors kl. 17,30 och vi njutit av utsikten från soldäck gick vi på bio. Jepp, bio. Vi hade sett en bioaffisch på morgonen vid frukostbuffén. Dom skulle visa nya Star Trek filmen kl 18 och det skulle visa sig att vi var d enda som ville se. Vi fick alltså biosalongen helt för oss själva :) Najs! Så där satt vi sen i två timmar och njöt av bra film och en tyst biosalong.
Efter bion blev det åter en tur i taxfree, en macka i cafét och sen drog vi oss ner till hytten. Vi var båda rejält trötta efter dagen och jag somnade ganska snart. Vi vaknade sen vid fyratiden på morgonen av att färjan la till i Mariehamn igen. Vi somnade om och när vi vaknade nästa gång ar vi redan i Stockholms skärgård. Efter frukost satte vi oss vid ett fönster och bara tittade på alla stora skärgårdsvillor som kantade strandremosrna hela vägen in till Stockholm.
Behöver jag säga att det var skönt att få komma hem? Vi somnade båda två på soffan!!
Ikväll drog vi sen in till Norrtälje för att heja på Mia som sprang ultraloppet "Jättelångt" mellan Grisslehamn och Norrtälje (7 mil!!). Efter åtta blöta timmar i skog och mark sprang hon äntligen i mål vid 19, 40 tiden. Bra kämpat Mia!!!!!!!! :)
Nu ska jag lägga mig på soffan. Dra en filt över mig och fundera på när jag ska göra nästa Helsingforsresa. Det finns mer att utforska om min släkt i den staden och jag har en känsla att det kan finnas fler hemligheter som väntar!! :)
Kristiansgatan nr 12. Helsingfors äldsta bevarade trähus från 1808.
Ett tillhörande hus (bagarstuga?) på innergården. Hur mysigt som helst!
Stora huset från innergården sett.
Kristiansgatan nr 9, 1907. Med Sofia Wilhelmina på trappan! :)
Så här såg köket i träkåkarna ut på 1800-talet.
Salen med finporslinet på bordet :)
Kammaren.
Så här ser Kristiansgatan nr 9 ut idag.
Jocke på Kristiansgatan. Ja, han pekar finger......
Jag på trappan till den stora katedralen vid Senatstorget.
Mmmm, Valios apelsin-kinuski glass på Senatstorget :)
Vilken skön resa! Det var helt lungt på havet, solen sken när vi lämnade Stockholm och vi satt länge ute på däck och njöt av Stockholms vackra skärgård. Eftersom det en torsdagkväll bestod de flesta av passagerarna av pensionärer, småbarnsfamiljer och vanliga resenärer som ska åka från A till B. Alltså inga partprissar alls.....förutom gruppen av fransmän då som sjöng och skrålade ute på däck halva natten men gjorde knappt en flyga förnär.
Efter att ha installerat oss i hytten, som dessvärre låg i aktern precis ovanför motornerna och bildäck, åt vi middag på en av restaurangerna ombord. Sen blev det en tur i tax-free för att spana in utbudet av godis, parfym, muminprylar och annat kul. När båten anlände till Åland, Mariehamn vid 23, 30 tiden så stod jag självklart på däck. jag kan bara inte missa chansen att få se mitt moderland :) Jag hade faktiskt velat kliva av och ringa brorsan för skjuts hem :)
Vi gick o la oss och efter en bullrig natts sömn åt vi frukost i buffén medan vi närmade oss Helsingfors. Det bjöds på pannkakor, våfflor, köttbullar, korvar, äggröra, gröt, yogurt, mackor, munkar mm. Med andra ord, vi gick proppmätta därifrån.
Kl 10 klev vi så äntligen iland i Helsingfors och begav oss först till Kristinegatan för att se om det fanns några spår efter mina släktingar där. Det visade sig att i stort sett hela gatan och kvarteret blivit ombyggt 1927. De gamla trähusen var alltså sen länge rivna och borta. Alla utom ett. Nr 12 står kvar än idag som ett minne över forna dagar under 1800 talet. Och till min glädje visade det sig att det var omgjort till ett museum som dessutom precis skulle öppna. Fri entré! Klart vi skulle gå in!! :)
De två guiderna på plats pratade knapphändig svenska men talade om för oss att vi var fria att se oss omkring själva. Så vi började i det minsta huset som stod på gården. Där fanns kläder och andra vardagspylsr utställda som ska ha använts under 1800 talet och så även några foton på familjen som bott där.
Det fanns även en stor fototavla som visade hur husen i kvarteret såg ut i början av 1900 talet och mitt hjärta tog ett glädjeskutt när jag såg att.......Kristiansgatan nr 9 fanns med!! Ett litet ruckligt hus med tillhörande gård och på trappan sitter en dam som jag med största sannolikhet kan säga är min farmors farmor Sofia Wilhelmina Roos. Hon står nämligen listad som gårdsägarinna på Kristiansgatan 9, Helsingfors i en katalog från 1880 talet och chansen att hon skulle ha flyttat är liten. Dessutom har vi hittat ett tidningsklipp från 1873 där det står att läsa om hur Sofia Wilhelmina efter sin mans död fått ärva ett hus på Brobergskajen i samma kvarter men sen pga lagliga orskaer fått problem med arvet. Troligtvis hade hon bara huset på Kristiangatan kvar. Så ja, jag är säker på att det är hon på bilden. Den är taget 1909 och hon dog 1919 i Helsingfors.
Alltså fatta! Hur stor är chansen att man springer på ett foto av sin släkting bara sådär? :)
Guiden berättade också att troligtvis var även huset på nr 9 inrett ungefär likadant som det på nr 12.
Resten av dagen gick åt till att titta på Helsingfors centrum. Vi hann aldrig åka ut till Sandudd begravningsplats för att titta på Roosarnas gravar. Det sparar jag till en annan gång. Efter att ha shoppat muminprylar, kollat igenom utbudet på "Akademen" (Akademiska bokhandeln), Stockmanns och Kampens galleria var det dags att dra sig tillbaka till båten.
Turen tillbaka till Stockholm skulle inte bli lika lugn som på torsdagen. Det var fullproppat med folk och alla skulle supa och festa. Jocke och jag gjorde ett smart val. Efter att båten lagt ut från Helsingfors kl. 17,30 och vi njutit av utsikten från soldäck gick vi på bio. Jepp, bio. Vi hade sett en bioaffisch på morgonen vid frukostbuffén. Dom skulle visa nya Star Trek filmen kl 18 och det skulle visa sig att vi var d enda som ville se. Vi fick alltså biosalongen helt för oss själva :) Najs! Så där satt vi sen i två timmar och njöt av bra film och en tyst biosalong.
Efter bion blev det åter en tur i taxfree, en macka i cafét och sen drog vi oss ner till hytten. Vi var båda rejält trötta efter dagen och jag somnade ganska snart. Vi vaknade sen vid fyratiden på morgonen av att färjan la till i Mariehamn igen. Vi somnade om och när vi vaknade nästa gång ar vi redan i Stockholms skärgård. Efter frukost satte vi oss vid ett fönster och bara tittade på alla stora skärgårdsvillor som kantade strandremosrna hela vägen in till Stockholm.
Behöver jag säga att det var skönt att få komma hem? Vi somnade båda två på soffan!!
Ikväll drog vi sen in till Norrtälje för att heja på Mia som sprang ultraloppet "Jättelångt" mellan Grisslehamn och Norrtälje (7 mil!!). Efter åtta blöta timmar i skog och mark sprang hon äntligen i mål vid 19, 40 tiden. Bra kämpat Mia!!!!!!!! :)
Nu ska jag lägga mig på soffan. Dra en filt över mig och fundera på när jag ska göra nästa Helsingforsresa. Det finns mer att utforska om min släkt i den staden och jag har en känsla att det kan finnas fler hemligheter som väntar!! :)
Kristiansgatan nr 12. Helsingfors äldsta bevarade trähus från 1808.
Ett tillhörande hus (bagarstuga?) på innergården. Hur mysigt som helst!
Stora huset från innergården sett.
Kristiansgatan nr 9, 1907. Med Sofia Wilhelmina på trappan! :)
Så här såg köket i träkåkarna ut på 1800-talet.
Salen med finporslinet på bordet :)
Kammaren.
Så här ser Kristiansgatan nr 9 ut idag.
Jocke på Kristiansgatan. Ja, han pekar finger......
Jag på trappan till den stora katedralen vid Senatstorget.
Mmmm, Valios apelsin-kinuski glass på Senatstorget :)onsdag, juni 10, 2009
Vem tror du att du är??
Bild: Sveriges Radio
Min nya favoritserie är "Vem tror du att du är". Jag följde de svenska kändisarna och deras släkthistoria och nu är det engelska skådisar och kändisars tur. Igår var det John Hurt som ville leta upp sina påstådda irländska rötter. Men efter mycket letande och resande fram och tillbaka visade det sig att inte bara hade hans gammelfarmor ett dunkelt förflutet utan irländska rötter, hennes man hade tydligen varit en riktigt skojare och brett på ganska rejält när han framställde sig själv och sina rötter. I själva verket kom han från en riktig skojarsläkt med rötter i England. Han var inte ens adlig som han hade fått släkten att tro.
Det hela slutade med att John Hurt mycket argt och besviket konstaterade att han inte hade några irländska rötter. Han var ledsen och irriterad på sin förfader.
Och jag förstår honom. I vår släkt ryktades det som att farmors släkt ursprungligen kom från Sverige och Dalarna. men ingen visste ju hur, när och varför.
När jag sen fick bekräftat att detta faktiskt stämde, att vi har rötter i Falun så spred sig en enorm glädje i mig. Jag hade hoppats hela tiden att jag hade rötter i Dalarna och det visade sig vara sant. Hade det inte varit det så skulle jag nog ha känt samma besvikelse som John Hurt.
Tänk att gamla släktingar som man aldrig träffat kan kännas så nära och angelägna ändå. dom är ju trots allt vårt ursprung, vi bär samma gener, samma blod rinner i våra ådror och vi har mycket mer gemensamt än vad man kan tro.
Jag är så stolt över mitt ursprung. I mitt blod rinner det åländskt, finlandssvenskt och dalablod. (utspätt med andra landskap också). Och trots att jag är glad över mitt finländska medborgarskap så är jag nog mest nöjd med mitt finlandssvenska ursprung. Jag är alltså inte riktigt finne om man säger så. Mormors föräldrar var från Österbotten och Södra Finland, men dom var inte finnar, dom var finlandssvenskar.
Tänk mer Mark Levengood. Han är finlandssvensk med åländska rötter (Kökar). Precis som jag!
Och det bästa av allt, mina barn kommer att föra arvet vidare, dalablod blandat med finlandssvenskt och åländskt. Varför bryta ett bra koncept? ;)
Bild: Sveriges RadioMin nya favoritserie är "Vem tror du att du är". Jag följde de svenska kändisarna och deras släkthistoria och nu är det engelska skådisar och kändisars tur. Igår var det John Hurt som ville leta upp sina påstådda irländska rötter. Men efter mycket letande och resande fram och tillbaka visade det sig att inte bara hade hans gammelfarmor ett dunkelt förflutet utan irländska rötter, hennes man hade tydligen varit en riktigt skojare och brett på ganska rejält när han framställde sig själv och sina rötter. I själva verket kom han från en riktig skojarsläkt med rötter i England. Han var inte ens adlig som han hade fått släkten att tro.
Det hela slutade med att John Hurt mycket argt och besviket konstaterade att han inte hade några irländska rötter. Han var ledsen och irriterad på sin förfader.
Och jag förstår honom. I vår släkt ryktades det som att farmors släkt ursprungligen kom från Sverige och Dalarna. men ingen visste ju hur, när och varför.
När jag sen fick bekräftat att detta faktiskt stämde, att vi har rötter i Falun så spred sig en enorm glädje i mig. Jag hade hoppats hela tiden att jag hade rötter i Dalarna och det visade sig vara sant. Hade det inte varit det så skulle jag nog ha känt samma besvikelse som John Hurt.
Tänk att gamla släktingar som man aldrig träffat kan kännas så nära och angelägna ändå. dom är ju trots allt vårt ursprung, vi bär samma gener, samma blod rinner i våra ådror och vi har mycket mer gemensamt än vad man kan tro.
Jag är så stolt över mitt ursprung. I mitt blod rinner det åländskt, finlandssvenskt och dalablod. (utspätt med andra landskap också). Och trots att jag är glad över mitt finländska medborgarskap så är jag nog mest nöjd med mitt finlandssvenska ursprung. Jag är alltså inte riktigt finne om man säger så. Mormors föräldrar var från Österbotten och Södra Finland, men dom var inte finnar, dom var finlandssvenskar.
Tänk mer Mark Levengood. Han är finlandssvensk med åländska rötter (Kökar). Precis som jag!
Och det bästa av allt, mina barn kommer att föra arvet vidare, dalablod blandat med finlandssvenskt och åländskt. Varför bryta ett bra koncept? ;)
tisdag, juni 09, 2009
Tiden går så fort!!
På torsdag åker vi till Helsingfors och nästa helg är det redan midsommar. Jag fattar inte, jag hänger inte alls med, tiden går alldeles för fort!!
Och helgen därefter ska jag antagligen till Åland för att fira brorsan och sen är det PSB på Cirkus söndag kväll.
Jag har iaf inga problem med att få tiden att gå vad det verkar!
Efter en två veckor dryg förkylning har jag lite smått börjat komma igång med träningen igen. Det känns inte alls roligt när flåset börjar bli ansträngt och byxorna spänner åt. Har smygstartat med många och långa promenader och igår blev det ett jympapass på lunchen OCH stavcross på kvällen. Sen somnade jag gott.
Jag har fått många och bra tips på vandringleder både i Roslagen och i Stockholm med omnejd och jag tänker åtminstonde vandra en eller två i sommar. Jag älskar att vandra i skogen med matsäck och endast skog, djur och fåglar som sällskap.
Skogen är min kyrka måste jag nog säga. I skogen mår jag bra. Det ligger nog i mitt blod tror jag.
Efter förra veckans fullspäckade arbetsvecka så har tempot lugnat ner sig betydligt nu.
Kunde jag skulle jag ta semester från maj-september. Bästa tiden på året.
Men nu, sortera post.
På torsdag åker vi till Helsingfors och nästa helg är det redan midsommar. Jag fattar inte, jag hänger inte alls med, tiden går alldeles för fort!!
Och helgen därefter ska jag antagligen till Åland för att fira brorsan och sen är det PSB på Cirkus söndag kväll.
Jag har iaf inga problem med att få tiden att gå vad det verkar!
Efter en två veckor dryg förkylning har jag lite smått börjat komma igång med träningen igen. Det känns inte alls roligt när flåset börjar bli ansträngt och byxorna spänner åt. Har smygstartat med många och långa promenader och igår blev det ett jympapass på lunchen OCH stavcross på kvällen. Sen somnade jag gott.
Jag har fått många och bra tips på vandringleder både i Roslagen och i Stockholm med omnejd och jag tänker åtminstonde vandra en eller två i sommar. Jag älskar att vandra i skogen med matsäck och endast skog, djur och fåglar som sällskap.
Skogen är min kyrka måste jag nog säga. I skogen mår jag bra. Det ligger nog i mitt blod tror jag.
Efter förra veckans fullspäckade arbetsvecka så har tempot lugnat ner sig betydligt nu.
Kunde jag skulle jag ta semester från maj-september. Bästa tiden på året.
Men nu, sortera post.
torsdag, juni 04, 2009
Busy bee
Äntligen har jag fått mer att göra på jobbet. Det började bli ganska trist att sitta av tiden men direkt efter min korta Rom semester så började karusellen. Jag ska hjälpa till med ekonomibiten på vårt norska kontor. Dvs jag ska ta emot post, kontera och lägga in fakturor, fixa betalningar och ta ut rapporter. Den här veckan har varit heeeelt galen. Inte nog med att jag måste anstränga mig lite extra för att förstå vad fakturorna handlar om, jag måste även hitta rätt konto och kostnadsställe, bolla ärenden med Holland och England och har en hel MASSA nytt som jag måste lära mig.
Det är kul med en ny utmaning men jag hoppas verkligen inte att detta går överstyr och blir ett stressmoment.
Jag kommer vara en hejare på norska när det här är över :)
Kul är ju också att jag nu har mer kontakt med holländarna, engelsmännen och även amerikanarna så det blir till att damma av engelskan, precis vad jag behöver. Jag har ju tappat så mkt av engelskan sen jag kom hem från min tvååriga vistelse i London för ca 16 år sen. Man blir liksom lite ringrostig..........och nu är det även en massa nya bokförings och ekonomi ord som jag måste lära mig, både på norska och engelska.
Det ska bli skönt med helg och tid över att fortsätta släktforska på :)
Äntligen har jag fått mer att göra på jobbet. Det började bli ganska trist att sitta av tiden men direkt efter min korta Rom semester så började karusellen. Jag ska hjälpa till med ekonomibiten på vårt norska kontor. Dvs jag ska ta emot post, kontera och lägga in fakturor, fixa betalningar och ta ut rapporter. Den här veckan har varit heeeelt galen. Inte nog med att jag måste anstränga mig lite extra för att förstå vad fakturorna handlar om, jag måste även hitta rätt konto och kostnadsställe, bolla ärenden med Holland och England och har en hel MASSA nytt som jag måste lära mig.
Det är kul med en ny utmaning men jag hoppas verkligen inte att detta går överstyr och blir ett stressmoment.
Jag kommer vara en hejare på norska när det här är över :)
Kul är ju också att jag nu har mer kontakt med holländarna, engelsmännen och även amerikanarna så det blir till att damma av engelskan, precis vad jag behöver. Jag har ju tappat så mkt av engelskan sen jag kom hem från min tvååriga vistelse i London för ca 16 år sen. Man blir liksom lite ringrostig..........och nu är det även en massa nya bokförings och ekonomi ord som jag måste lära mig, både på norska och engelska.
Det ska bli skönt med helg och tid över att fortsätta släktforska på :)
tisdag, juni 02, 2009
Jodå minsann!!
Glädjen över att ha hittat en länk till Dalarna hade inte ens lagt sig när jag plötsligt snubblade över nästa överraskning.
Titus mor, Eva Augusta Brandberg, härstammar från en släkt kallad Brenner. Hennes mor Eva De Brenner är barnbarn till Elias Brenner. Honom kan ni läsa mer om här
Glädjen över att ha hittat en länk till Dalarna hade inte ens lagt sig när jag plötsligt snubblade över nästa överraskning.
Titus mor, Eva Augusta Brandberg, härstammar från en släkt kallad Brenner. Hennes mor Eva De Brenner är barnbarn till Elias Brenner. Honom kan ni läsa mer om här
Och hans fru, Sofia Brenner är Sveriges första kvinnliga författare av skönlitteratur och svensk poesi :)
Så nu får man väl helt enkelt damma av släktsilvret, spika upp vapenskölden och lägga till ett "de", "af" eller "von" i efternamnet :)
Och det bästa av allt. Denna Elias Brenner, alltså min farmors morfars mormors morfar har målat ca 500 av de adliga vapensköldar som nu finns att beskåda i Riddarhuset i Stockholm och själv blev han adlad 1712. Dessutom var han född i Storkyrö, Österbotten i Finland ca 200 år före hans barnbarns barnbarn bosatte sig på exakt samma ort som bruksförvaltare och senare lanthandlare (Titus)
Har ni inte börjat släktforska än, gör det NU!!
Det här är mer spännande än Agatha Christie!! =)
Äntligen bekräftat!
Nu vet jag att Titus BÅDA föräldrar kom från Kopparberg i Falun :)
Wohooo!!
Dom gifte sig även i Kopparberg 1811 men flyttade sen ner till Västmanland där deras barn senare föddes.
Trevligt att hitta sina dalarötter faktiskt.
I sommar ska jag njuta lite extra av detta vackra landskap :)
Nu vet jag att Titus BÅDA föräldrar kom från Kopparberg i Falun :)
Wohooo!!
Dom gifte sig även i Kopparberg 1811 men flyttade sen ner till Västmanland där deras barn senare föddes.
Trevligt att hitta sina dalarötter faktiskt.
I sommar ska jag njuta lite extra av detta vackra landskap :)
måndag, juni 01, 2009
Mina rötter (i Dalarna)
Jakten på släkten har gått vidare och ÄNTLIGEN har kusin vitamin och jag knäckt gåtan med vår anfaders svenska rötter.
Så här ligger det till:
Titus Eugen Richard Hammarström kom till Finland och Tykö bruk på 1840 från Bergs socken i Sverige. Det var just Bergs socken som höll på att ta knäcken på oss. Vi kunde inte fatta var i Sverige det var. Nu vet vi, han kom från Västmanland, Bergslagen :)
Idag på lunchen styrde jag mina steg mot bibblan där man helt gratis kan låna en dator och få tillgång till genlines scannade kyrkoböcker. Det tog mig ca tre minuter att hitta Titus i födelseboken från 1823. Mitt hjärta slog dubbla slag av glädje och när jag sen läste att hans far var kyrkoherde föll poletten ner.
Det kan förklara min fascination av kyrkor och kristendomen. Jag är själv inte kristen men älskar alla former av kyrkokonst och litteratur. Att dessutom en av mina favorit julsånger heter "Bergslagsjul" gör ju saken bara roligare :)
Och så var det Titus mamma, Eva Augusta Brandberg. Gissa var hon kom ifrån......jo Falun :)
Så där ÄNTLIGEN har jag hittat min rötter i Dalarna :)
Eva Augusta är alltså min farmors morfars mor. Nu vet jag varför jag trivs så bra i Dalarna också ;)
Och Eva Augustas pappa, Anders Brandberg, var gruvrättsnotarie vid Bergs-och Gruvrätterna i Falun och även bergsrådman.
Nu återstår så att ta reda på varifrån Titus pappa ursprungligen är från. Vet inte än om han är född i Västmanland eller om han "utvandrat" från Dalarna även han.
Och i sommar ska jag nog ta en EXTRA titt på Falun på vägen upp till Kättbo :)
Och så vill jag ju naturligtvis åka till Bergslagen för att se kyrkorna där Titus pappa var prost och jag vet även att hans grav finns kvar på Norbergs kyrkogård. Det mesta går ju att kolla upp på nätet nuförtiden :)
Men nu är det sovdags!
Jakten på släkten har gått vidare och ÄNTLIGEN har kusin vitamin och jag knäckt gåtan med vår anfaders svenska rötter.
Så här ligger det till:
Titus Eugen Richard Hammarström kom till Finland och Tykö bruk på 1840 från Bergs socken i Sverige. Det var just Bergs socken som höll på att ta knäcken på oss. Vi kunde inte fatta var i Sverige det var. Nu vet vi, han kom från Västmanland, Bergslagen :)
Idag på lunchen styrde jag mina steg mot bibblan där man helt gratis kan låna en dator och få tillgång till genlines scannade kyrkoböcker. Det tog mig ca tre minuter att hitta Titus i födelseboken från 1823. Mitt hjärta slog dubbla slag av glädje och när jag sen läste att hans far var kyrkoherde föll poletten ner.
Det kan förklara min fascination av kyrkor och kristendomen. Jag är själv inte kristen men älskar alla former av kyrkokonst och litteratur. Att dessutom en av mina favorit julsånger heter "Bergslagsjul" gör ju saken bara roligare :)
Och så var det Titus mamma, Eva Augusta Brandberg. Gissa var hon kom ifrån......jo Falun :)
Så där ÄNTLIGEN har jag hittat min rötter i Dalarna :)
Eva Augusta är alltså min farmors morfars mor. Nu vet jag varför jag trivs så bra i Dalarna också ;)
Och Eva Augustas pappa, Anders Brandberg, var gruvrättsnotarie vid Bergs-och Gruvrätterna i Falun och även bergsrådman.
Nu återstår så att ta reda på varifrån Titus pappa ursprungligen är från. Vet inte än om han är född i Västmanland eller om han "utvandrat" från Dalarna även han.
Och i sommar ska jag nog ta en EXTRA titt på Falun på vägen upp till Kättbo :)
Och så vill jag ju naturligtvis åka till Bergslagen för att se kyrkorna där Titus pappa var prost och jag vet även att hans grav finns kvar på Norbergs kyrkogård. Det mesta går ju att kolla upp på nätet nuförtiden :)
Men nu är det sovdags!
söndag, maj 17, 2009
Tjocka släkten
Herregud. Jag vet inte ens var jag ska börja. Min kusin Gunilla och jag har börjat rota i våra rötter. Vår farmor/mormor kom från Helsingfors och vi hade hört att släkten ursprungligen kom från Sverige men ingen visste var, när hur. Nu en vecka senare och många timmars idogt forskande på nätet så vet vi lite mer. Min farmors mormor kom från Ugglebo=Ockelbo i Sverige. Från Sverige kom även farmors morfar, Titus Eugen Richard Hammarström men vi har fortfarande inte klurat ut exakt var i Sverige. Men vi har kartlagt hans liv i Finland och vet nu så pass mycket att han varit bruksförvaltare på tre olika bruk och slutade sen sina dar som lanthandlare i Österbotten :) Varje dag faller en eller flera pusselbitar på plats. Det inte Gunilla hittar eller kan tyda kanske jag kan lösa och tvärtom. Två jobbar bättre och mer effektivare än en har vi kommit underfund med. Igår kväll jobbade jag så intensivt med detta att jag totalt ratade Eurovisionsfestivalen. Tv´n stod visserligen på och jag gjorde en paus för att kika på Norges bidrag men sen var det tillbaka till kyrkböckerna. Klockan två gav jag upp, skrev ner de frågeställningar jag ahde kvar att lösa och sa godnatt.
Idag hittade jag det jag sökte men sen....tvärstopp.
Nåja, skam den som ger sig. Några timmar senare skickar nämligen Gunilla en finfin länk där man kan söka på i stort alla finska dagstidningar från 1700-talet och fram till slutet av 1800-talet. Och här hittar vi godis vill jag lova!!! Hammarströmmarna har verkligen varit aktiva!!! Bland annat har vi en lektor R Hammarström som hålit föredrag hit och dit. Sedärja, då har vi en skolad i släkten och farmor läste ju och sparade massor av böcker. Då vet jag vilken ända av släkten jag har fått mina studie och läsargener ifrån :)
Jag skulle kunna berätta hur mkt som helst om det här men det gör jag inte nu. Jag vill sammanställa allt senare, skriva en släkthistoria som kan bevaras till barn och barnbarn men framförallt, jag vill veta var våra svenska rötter är.
Det finns en smedsläkt som heter Hammarström och kommer från Dalarna, måhända kan det vara en gren? Det återsår att se :)
Men nu tillbaka till forskandet :)
/Superdetektiven Sussie
Herregud. Jag vet inte ens var jag ska börja. Min kusin Gunilla och jag har börjat rota i våra rötter. Vår farmor/mormor kom från Helsingfors och vi hade hört att släkten ursprungligen kom från Sverige men ingen visste var, när hur. Nu en vecka senare och många timmars idogt forskande på nätet så vet vi lite mer. Min farmors mormor kom från Ugglebo=Ockelbo i Sverige. Från Sverige kom även farmors morfar, Titus Eugen Richard Hammarström men vi har fortfarande inte klurat ut exakt var i Sverige. Men vi har kartlagt hans liv i Finland och vet nu så pass mycket att han varit bruksförvaltare på tre olika bruk och slutade sen sina dar som lanthandlare i Österbotten :) Varje dag faller en eller flera pusselbitar på plats. Det inte Gunilla hittar eller kan tyda kanske jag kan lösa och tvärtom. Två jobbar bättre och mer effektivare än en har vi kommit underfund med. Igår kväll jobbade jag så intensivt med detta att jag totalt ratade Eurovisionsfestivalen. Tv´n stod visserligen på och jag gjorde en paus för att kika på Norges bidrag men sen var det tillbaka till kyrkböckerna. Klockan två gav jag upp, skrev ner de frågeställningar jag ahde kvar att lösa och sa godnatt.
Idag hittade jag det jag sökte men sen....tvärstopp.
Nåja, skam den som ger sig. Några timmar senare skickar nämligen Gunilla en finfin länk där man kan söka på i stort alla finska dagstidningar från 1700-talet och fram till slutet av 1800-talet. Och här hittar vi godis vill jag lova!!! Hammarströmmarna har verkligen varit aktiva!!! Bland annat har vi en lektor R Hammarström som hålit föredrag hit och dit. Sedärja, då har vi en skolad i släkten och farmor läste ju och sparade massor av böcker. Då vet jag vilken ända av släkten jag har fått mina studie och läsargener ifrån :)
Jag skulle kunna berätta hur mkt som helst om det här men det gör jag inte nu. Jag vill sammanställa allt senare, skriva en släkthistoria som kan bevaras till barn och barnbarn men framförallt, jag vill veta var våra svenska rötter är.
Det finns en smedsläkt som heter Hammarström och kommer från Dalarna, måhända kan det vara en gren? Det återsår att se :)
Men nu tillbaka till forskandet :)
/Superdetektiven Sussie
tisdag, maj 12, 2009
Men sluta
Det är så himla lätt att säga till nån att "ryck upp dig", "kom igen, borsta av dig" och "men det var väl inte så farligt".
Jo, ibland är det faktiskt det. Men jag tror faktiskt att vi inte tillåter oss själva eller andra att faktiskt må riktigt jävla uruselt.
Det är precis som att det är tabu, nästan livsfarligt att må dåligt.
En som är ledsen passar inte in här, du har inget här att göra. Här är vi alla glada, positiva, självgående människor och mår du dåligt får du skylla dig själv. Det är bara DITT EGET FEL att du mår dåligt.
Nä, så är det faktiskt inte. Inte alltid. Men det talas det inte om. Vi sopar det under mattan, klistrar på ett leende och pinar oss vidare genom världen.
Får inte gråta, får inte tänka negativt, får inte, får inte, får inte.
Om jag hade kunnat förmå mig själv att må riktigt jävla bra VARENDA dag så skulle jag göra det.
Men nu är det inte så. Jag har både bra och dåliga dagar, precis som det SKA vara.
Jag orkar inte vara perfekt, jag orkar inte alltid städa hemmet, jag orkar inte alltid laga mat, jag orkar inte alltid bry mig, jag orkar inte alltid tänka. Och jag tänker heller inte ursäkta mig för det.
För sån är jag.
Det är så himla lätt att säga till nån att "ryck upp dig", "kom igen, borsta av dig" och "men det var väl inte så farligt".
Jo, ibland är det faktiskt det. Men jag tror faktiskt att vi inte tillåter oss själva eller andra att faktiskt må riktigt jävla uruselt.
Det är precis som att det är tabu, nästan livsfarligt att må dåligt.
En som är ledsen passar inte in här, du har inget här att göra. Här är vi alla glada, positiva, självgående människor och mår du dåligt får du skylla dig själv. Det är bara DITT EGET FEL att du mår dåligt.
Nä, så är det faktiskt inte. Inte alltid. Men det talas det inte om. Vi sopar det under mattan, klistrar på ett leende och pinar oss vidare genom världen.
Får inte gråta, får inte tänka negativt, får inte, får inte, får inte.
Om jag hade kunnat förmå mig själv att må riktigt jävla bra VARENDA dag så skulle jag göra det.
Men nu är det inte så. Jag har både bra och dåliga dagar, precis som det SKA vara.
Jag orkar inte vara perfekt, jag orkar inte alltid städa hemmet, jag orkar inte alltid laga mat, jag orkar inte alltid bry mig, jag orkar inte alltid tänka. Och jag tänker heller inte ursäkta mig för det.
För sån är jag.
fredag, maj 08, 2009
Tröttig
Igår kväll gick vi ut på stan för att fira av en kollega som slutat. Vi hamnade på restaurang Grill som tydligen ägs av Melker Andersson (heter han så?).
Inredningen var himla läcker. Fyra olika sektioner som flöt ihop. Orientaliskt, asiatiskt, medelhavet och amerikanskt. Vi hamnade i den amerikanska hörnan, lite lounge stil med inslag av mysbelysning, halvnakna skyltdockor och dramatiska tyger och lampor i taket. Vi satt i en halvmåneformad turkos soffa (så himla läcker) vid ett äggformat bord.
Maten var supergod, vi beställde in grillbrickor med kyckling, oxkött, kalv, karré mm. Kanske lite för mkt kött för min stackars mage att hantera men det var perfekt grillad och smaksatt så man kunde inte låta bli att äta :)
Det var en riktigt najs och trevlig kväll och jag lämnade sällskapet vid 21,40 tiden för att bege mig hemåt. Det är ju arbetsdag idag också och så tar det ju en dryg timme för mig att åka hem till landet :)
Mia tog en massa bilder så jag ska försöka lägga up några så fort jag kommer åt dom :)
Imorse var det verkligen dryyygt att kliva upp. Har sovit lite för lite den här veckan och två glas vin till maten igår gör inte saken bättre heller. Så jag tog en liten sovmorgon och sitter här nu ensam på jobbet. Ingen annan har kommit in än ....... :)
Tänkte försöka köra ett medelpass jympa på lunchen idag och sen blir det jogg för hela slanten i helgen. Har ätit lite för mycket godsaker sista tiden och det börjar märkas på min kropp nu.
Men nu, en kopp kaffe till och sen ska jag hämta posten :)
Igår kväll gick vi ut på stan för att fira av en kollega som slutat. Vi hamnade på restaurang Grill som tydligen ägs av Melker Andersson (heter han så?).
Inredningen var himla läcker. Fyra olika sektioner som flöt ihop. Orientaliskt, asiatiskt, medelhavet och amerikanskt. Vi hamnade i den amerikanska hörnan, lite lounge stil med inslag av mysbelysning, halvnakna skyltdockor och dramatiska tyger och lampor i taket. Vi satt i en halvmåneformad turkos soffa (så himla läcker) vid ett äggformat bord.
Maten var supergod, vi beställde in grillbrickor med kyckling, oxkött, kalv, karré mm. Kanske lite för mkt kött för min stackars mage att hantera men det var perfekt grillad och smaksatt så man kunde inte låta bli att äta :)
Det var en riktigt najs och trevlig kväll och jag lämnade sällskapet vid 21,40 tiden för att bege mig hemåt. Det är ju arbetsdag idag också och så tar det ju en dryg timme för mig att åka hem till landet :)
Mia tog en massa bilder så jag ska försöka lägga up några så fort jag kommer åt dom :)
Imorse var det verkligen dryyygt att kliva upp. Har sovit lite för lite den här veckan och två glas vin till maten igår gör inte saken bättre heller. Så jag tog en liten sovmorgon och sitter här nu ensam på jobbet. Ingen annan har kommit in än ....... :)
Tänkte försöka köra ett medelpass jympa på lunchen idag och sen blir det jogg för hela slanten i helgen. Har ätit lite för mycket godsaker sista tiden och det börjar märkas på min kropp nu.
Men nu, en kopp kaffe till och sen ska jag hämta posten :)
tisdag, maj 05, 2009
onsdag, april 29, 2009
Tjocka släkten
Igår var sista avsnittet av programmet "Vem tror du att du är". En serie som jag totalt fastnat för. Jag har ju själv släktforskat en gång i tiden (under gymnasiet som ett specialprojekt) och då var det morfars släkt som granskades. Ett intressant men drygt jobb. Jag satt nere i gamla unkna kyrkokällare med endast en glödlampa i taket som ljuskälla, sen på landskapsarkivet i Mariehamn där kvinnan som övervakade arkivet suckade djupt varje gång jag bad att få en kopia på en boupptäckning eller annat ur rullorna.
Hur som helst så nystade jag fram en släkttråd ner till tidigt 1800-tal och mitt slutgiltiga arbete kompletterade jag med lite foton och ett drygt 100 år gammalt kärleksbrev skrivet av en förälskad släkting.
Som ett brev på posten gavs i samma veva en bok ut på Åland som handlade om den lilla byn min pappa härstammar från, Torp i Eckerö kommun. Författaren hade verkligen gjort en grundlig förundersökning eftersom han kompletterat boken med släktutredningar för alla de 7-8 gårdar som byn består av.
Där kan man spåra mina anfäder ända ner till 1500-talet. :) Wow! Sånt gillar jag!
boken är dessutom fullproppad med härliga anekdoter och berättelser om bl a min farfar, farfars far och farfars farfar. Jag tror dessutom att de enda ur denna släkttråd som faktiskt gått på Nevski Prospekt och beskådat Vinterpalatset i Sankt Petersburg är jag och min farfars farfar. Det känns lite speciellt :)
Det känns lite konstigt att se sina anfäder på svartvita foton stirra strängt tillbaka på mig. Strama klänningar och kostymer. Hur var dessa personer egentligen? Jag känner dom inte men vi är släkt i rakt nedstigande led. En mycket märklig känsla.
Och så farfar som jag aldrig träffade. Han dog långt innan jag föddes. Hade han levat idag hade han varit 108 år. Det ni! Farfar var spelman, polis och verksam i turistbranschen. Han byggde ett superfint pensionat som han tyvärr var tvungen att överge när andra världskriget bröt ut men huset står kvar än idag. Dock inte i släktens ägo. Dessutom har farfar varit gift två gånger. Innnan min farmor kom in i bilden så var farfar gift med byns första småskolelärarinna. Farfars far hade inhyst henne hos sin familj och jag kan bara spekulera men det måste ha varit där som hon och farfar fattat tycke för varandra. Jag tror att dom fick 2 eller 3 barn innan farfar träffade farmor som var sommargäst från Helsingfors på farfars pensionat. Småskolelärarinnan tog sina barn och flyttade hem till Kökar och där finns fortfarande den del av släkten kvar. För ett par år sedan åkte jag och pappa till Kökar för att träffa pappas halvbror. Det var ett spännande möte. Han liknade farfar på pricken och dessutom hade jag helt plötsligt en massa nya halvkusiner!!
Nu är jag väldigt nyfiken på farmors och mormors släkt. Det är två trådar som jag tänker ta tag i framöver och börja nysta i. Farmor kom ju från Helsingfors. Hon var finlandssvensk. Det betyder att jag måste ta mig över till Finland och rota i arkiven där.
Pappa har berättat en del om det han kom ihåg som liten när han åkte med farmor till Helsingors efter kriget för att träffa sin mormor, morbröder och mostrar.
En av pappas morbröder dog i kriget. Han hamnade i bakhåll och ryssarna sköt honom. Han var bara 19 år och dessutom förlovad.
Sen var det mormor. Jag har för mig att jag hört talas om att hennes föräldrar kom från Finland också men där är jag inte säker. Hennes släkt känns som förlagd i dunkel lite.
Släktforskning är kul! Fler borde pröva!! :)
Igår var sista avsnittet av programmet "Vem tror du att du är". En serie som jag totalt fastnat för. Jag har ju själv släktforskat en gång i tiden (under gymnasiet som ett specialprojekt) och då var det morfars släkt som granskades. Ett intressant men drygt jobb. Jag satt nere i gamla unkna kyrkokällare med endast en glödlampa i taket som ljuskälla, sen på landskapsarkivet i Mariehamn där kvinnan som övervakade arkivet suckade djupt varje gång jag bad att få en kopia på en boupptäckning eller annat ur rullorna.
Hur som helst så nystade jag fram en släkttråd ner till tidigt 1800-tal och mitt slutgiltiga arbete kompletterade jag med lite foton och ett drygt 100 år gammalt kärleksbrev skrivet av en förälskad släkting.
Som ett brev på posten gavs i samma veva en bok ut på Åland som handlade om den lilla byn min pappa härstammar från, Torp i Eckerö kommun. Författaren hade verkligen gjort en grundlig förundersökning eftersom han kompletterat boken med släktutredningar för alla de 7-8 gårdar som byn består av.
Där kan man spåra mina anfäder ända ner till 1500-talet. :) Wow! Sånt gillar jag!
boken är dessutom fullproppad med härliga anekdoter och berättelser om bl a min farfar, farfars far och farfars farfar. Jag tror dessutom att de enda ur denna släkttråd som faktiskt gått på Nevski Prospekt och beskådat Vinterpalatset i Sankt Petersburg är jag och min farfars farfar. Det känns lite speciellt :)
Det känns lite konstigt att se sina anfäder på svartvita foton stirra strängt tillbaka på mig. Strama klänningar och kostymer. Hur var dessa personer egentligen? Jag känner dom inte men vi är släkt i rakt nedstigande led. En mycket märklig känsla.
Och så farfar som jag aldrig träffade. Han dog långt innan jag föddes. Hade han levat idag hade han varit 108 år. Det ni! Farfar var spelman, polis och verksam i turistbranschen. Han byggde ett superfint pensionat som han tyvärr var tvungen att överge när andra världskriget bröt ut men huset står kvar än idag. Dock inte i släktens ägo. Dessutom har farfar varit gift två gånger. Innnan min farmor kom in i bilden så var farfar gift med byns första småskolelärarinna. Farfars far hade inhyst henne hos sin familj och jag kan bara spekulera men det måste ha varit där som hon och farfar fattat tycke för varandra. Jag tror att dom fick 2 eller 3 barn innan farfar träffade farmor som var sommargäst från Helsingfors på farfars pensionat. Småskolelärarinnan tog sina barn och flyttade hem till Kökar och där finns fortfarande den del av släkten kvar. För ett par år sedan åkte jag och pappa till Kökar för att träffa pappas halvbror. Det var ett spännande möte. Han liknade farfar på pricken och dessutom hade jag helt plötsligt en massa nya halvkusiner!!
Nu är jag väldigt nyfiken på farmors och mormors släkt. Det är två trådar som jag tänker ta tag i framöver och börja nysta i. Farmor kom ju från Helsingfors. Hon var finlandssvensk. Det betyder att jag måste ta mig över till Finland och rota i arkiven där.
Pappa har berättat en del om det han kom ihåg som liten när han åkte med farmor till Helsingors efter kriget för att träffa sin mormor, morbröder och mostrar.
En av pappas morbröder dog i kriget. Han hamnade i bakhåll och ryssarna sköt honom. Han var bara 19 år och dessutom förlovad.
Sen var det mormor. Jag har för mig att jag hört talas om att hennes föräldrar kom från Finland också men där är jag inte säker. Hennes släkt känns som förlagd i dunkel lite.
Släktforskning är kul! Fler borde pröva!! :)
tisdag, april 28, 2009
Rehab
Ingen förändring i humöret. Jag känner mig skitskum. Känner inte alls igen mig själv på nåt sätt. Är liksom....känslolös och tom. Inte sur, inte ledsen, inte glad.
Jag orkar inte tänka på problem längre men det finns en speciell sak som jag grämer mig mkt över. Det är privat så jag tänker inte avslöja nåt här i bloggen.
Det känns som att dagarna kommer och går och jag har inget att fylla dom med. jag vet inte vad jag ska fylla dom med.
Jag börjar märka små andra effekter av Levaxinet nu. Jag börjar bli varm och mindre frussen. En mycket märklig känsla eftersom det känns som att jag blir varm inifrån och utåt. Händerna är fortfarande kalla men inte samma isbitar som förut. Dessutom klarar jag mig utan kofta och ulltofflor hemma. Alltid nåt.
Ingen förändring i humöret. Jag känner mig skitskum. Känner inte alls igen mig själv på nåt sätt. Är liksom....känslolös och tom. Inte sur, inte ledsen, inte glad.
Jag orkar inte tänka på problem längre men det finns en speciell sak som jag grämer mig mkt över. Det är privat så jag tänker inte avslöja nåt här i bloggen.
Det känns som att dagarna kommer och går och jag har inget att fylla dom med. jag vet inte vad jag ska fylla dom med.
Jag börjar märka små andra effekter av Levaxinet nu. Jag börjar bli varm och mindre frussen. En mycket märklig känsla eftersom det känns som att jag blir varm inifrån och utåt. Händerna är fortfarande kalla men inte samma isbitar som förut. Dessutom klarar jag mig utan kofta och ulltofflor hemma. Alltid nåt.
lördag, april 25, 2009
Lazy lördag
Vaknade imorse av att Asta kom trampande. Klockan var halv åtta och jag tänkte att det faktiskt var dax att kliva upp. Solen sken för fullt och knopparna på träden var sprängfärdiga och......fullt med pollen i luften.
Mitt huvud kändes som det skulle sprängas, ögonen kliade som sjutton och ansiktet var totalt svullet. Jahapp! Allergisk reaktion!
Och jag som hade tänkt städa balkongen idag.........men det har gått förut så det bara måste funka idag också.
Igår köpte jag nya kuddar till korgstolarna, Hemtex hade jättefina i amerikansk stil. Så jag köpte en röd och en blå, båda med vita stjärnor på :) Och så en vit lykta att ställa på bordet.
Pelargonen ska inhandlas på Ulriksdal om ett par veckor. Röda och vita för att matcha det amerikanska temat på balkongen i år :) Sen är det bara flaggan som saknas.......men jag får nöja mig med min Ålandsflagga tills vidare :)
Har just betalat räkningar och skickat in deklarationen och ska snart ta hand om disk och städning. Än så länge känns det ok och motivationen verkar faktiskt ha infunnit sig.
Planen för idag är att städa balkong, badrum och dammsuga lägenheten. Så ska jag springa en timme och sen gå stavgång ikväll. Måste passa på att vistas ute i solen så mkt jag kan nu.
Jag har ju även försökt forska lite i det här med mitt sköldkörtel problem. Det är tydligen ärftligt men när jag frågade morsan visste hon ingen i släkten som haft liknande problem. Så fick jag tag på farsan igår och när jag frågade honom svarade han, "Jo, jag opererade sköldkörteln på 70-talet, vaddårå?". Så jag berättade om min låga ämnesomsättning och hur det hörde ihop och alla pusselbitar föll på plats. Jag har ärvt det av farsan. Ännu mer intressant var när farsan sa, "jaha, då är det därför du alltid har varit så trött". Och då slog det mig, jag har alltid varit trött, frussen och pendlat upp och ner i humöret sen tonåring. Fatta att jag alltså har gått med dessa problem i ca 20 år.........
jag vet att man inte ska tänka på det som varit men jag kan inte låta bli att tänka på alla möjligheter som jag gått miste om bara för att jag mått så dåligt under åren. Alla kurser som jag försökt läsa men misslyckats med bara pga koncentrationssvårigheter och humörsvängningar, alla psykologbesök jag lagt ner tid och pengar på. Och alla som bett mig "rycka upp" mig...........det är så lätt att säga.......Jag har ju även haft vissa dagar då jag varit så trött i kroppen att jag knappt orkat gå uppför en trappa eller ta mig för nåt överhuvudtaget, jag kan inte ens beskriva den känslan men om någon då sagt att nu ska vi göra det och det och det så har det alltid tagit emot både mentalt och fysiskt för mig. Det har inte varit så att jag bara kunde rycka upp mig, jag kände mig totalt utmattad.
Träningen har hjälpt mig mkt på traven men mina mjölksyreproblem har också fått en förklaring nu. De sista två åren har jag inte klarat av spinningen på samma sätt som i början. Mjölksyran har kommit på en gång. Och tröttheten.
Och jag som alltid trott att det inte var nåt fel på mig utan att jag bara var lat.....jag har verkligen fått nåt att tänka på nu.
Ett enkelt blodprov har för alltid förändrat livet för mig. Förhoppningsvis till det bättre.
Vaknade imorse av att Asta kom trampande. Klockan var halv åtta och jag tänkte att det faktiskt var dax att kliva upp. Solen sken för fullt och knopparna på träden var sprängfärdiga och......fullt med pollen i luften.
Mitt huvud kändes som det skulle sprängas, ögonen kliade som sjutton och ansiktet var totalt svullet. Jahapp! Allergisk reaktion!
Och jag som hade tänkt städa balkongen idag.........men det har gått förut så det bara måste funka idag också.
Igår köpte jag nya kuddar till korgstolarna, Hemtex hade jättefina i amerikansk stil. Så jag köpte en röd och en blå, båda med vita stjärnor på :) Och så en vit lykta att ställa på bordet.
Pelargonen ska inhandlas på Ulriksdal om ett par veckor. Röda och vita för att matcha det amerikanska temat på balkongen i år :) Sen är det bara flaggan som saknas.......men jag får nöja mig med min Ålandsflagga tills vidare :)
Har just betalat räkningar och skickat in deklarationen och ska snart ta hand om disk och städning. Än så länge känns det ok och motivationen verkar faktiskt ha infunnit sig.
Planen för idag är att städa balkong, badrum och dammsuga lägenheten. Så ska jag springa en timme och sen gå stavgång ikväll. Måste passa på att vistas ute i solen så mkt jag kan nu.
Jag har ju även försökt forska lite i det här med mitt sköldkörtel problem. Det är tydligen ärftligt men när jag frågade morsan visste hon ingen i släkten som haft liknande problem. Så fick jag tag på farsan igår och när jag frågade honom svarade han, "Jo, jag opererade sköldkörteln på 70-talet, vaddårå?". Så jag berättade om min låga ämnesomsättning och hur det hörde ihop och alla pusselbitar föll på plats. Jag har ärvt det av farsan. Ännu mer intressant var när farsan sa, "jaha, då är det därför du alltid har varit så trött". Och då slog det mig, jag har alltid varit trött, frussen och pendlat upp och ner i humöret sen tonåring. Fatta att jag alltså har gått med dessa problem i ca 20 år.........
jag vet att man inte ska tänka på det som varit men jag kan inte låta bli att tänka på alla möjligheter som jag gått miste om bara för att jag mått så dåligt under åren. Alla kurser som jag försökt läsa men misslyckats med bara pga koncentrationssvårigheter och humörsvängningar, alla psykologbesök jag lagt ner tid och pengar på. Och alla som bett mig "rycka upp" mig...........det är så lätt att säga.......Jag har ju även haft vissa dagar då jag varit så trött i kroppen att jag knappt orkat gå uppför en trappa eller ta mig för nåt överhuvudtaget, jag kan inte ens beskriva den känslan men om någon då sagt att nu ska vi göra det och det och det så har det alltid tagit emot både mentalt och fysiskt för mig. Det har inte varit så att jag bara kunde rycka upp mig, jag kände mig totalt utmattad.
Träningen har hjälpt mig mkt på traven men mina mjölksyreproblem har också fått en förklaring nu. De sista två åren har jag inte klarat av spinningen på samma sätt som i början. Mjölksyran har kommit på en gång. Och tröttheten.
Och jag som alltid trott att det inte var nåt fel på mig utan att jag bara var lat.....jag har verkligen fått nåt att tänka på nu.
Ett enkelt blodprov har för alltid förändrat livet för mig. Förhoppningsvis till det bättre.
fredag, april 24, 2009
Zombie diaries
Är inne på dag fyra med Levaxinet och jag känner mig......som en zombie. Likgiltig, bara är, lugn i kroppen men liksom utan känslor på nåt sätt. Helmysko. Men det kanske måste gå ner först innan det kan gå upp?
Igår grät jag när jag satt framför TV´n och åt choklad. Bara för att jag helt plötsligt behövde gråta. Sen gick det över.
Imorse vaknade jag och ville bara inte kliva upp. Mensvärk, trött och ville inte jobba.
Men jag kan inte säga att jag är nedstämd eller deppig. Närå, det känns bara som att nåt håller på att hända i kroppen och jag har inte energi att lägga på det som händer omkring mig.
Det stora provet kommer nog imorrn när jag ska städa. Kommer jag att kunna ta tag i uppgiften utan att känna ångest och trötthet eller kommer jag att totalt bryta ihop? Det visar sig.
En sak är iallafall säker. Min mage har blivit så mycket bättre och bara det har gjort mig mer avslappnad och mindre nervös. Tidigare gick jag ju omkring på helspänn hela tiden.
Jag tror att Levaxinet jobbar i kroppen och skapar nya känslor i mig som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag har ju mått dåligt så länge........
Men jag hyser stort hopp till att bli återställd.
Och igår såg jag en kvinna på bussen som åt sitt eget öronvax!
Är inne på dag fyra med Levaxinet och jag känner mig......som en zombie. Likgiltig, bara är, lugn i kroppen men liksom utan känslor på nåt sätt. Helmysko. Men det kanske måste gå ner först innan det kan gå upp?
Igår grät jag när jag satt framför TV´n och åt choklad. Bara för att jag helt plötsligt behövde gråta. Sen gick det över.
Imorse vaknade jag och ville bara inte kliva upp. Mensvärk, trött och ville inte jobba.
Men jag kan inte säga att jag är nedstämd eller deppig. Närå, det känns bara som att nåt håller på att hända i kroppen och jag har inte energi att lägga på det som händer omkring mig.
Det stora provet kommer nog imorrn när jag ska städa. Kommer jag att kunna ta tag i uppgiften utan att känna ångest och trötthet eller kommer jag att totalt bryta ihop? Det visar sig.
En sak är iallafall säker. Min mage har blivit så mycket bättre och bara det har gjort mig mer avslappnad och mindre nervös. Tidigare gick jag ju omkring på helspänn hela tiden.
Jag tror att Levaxinet jobbar i kroppen och skapar nya känslor i mig som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag har ju mått dåligt så länge........
Men jag hyser stort hopp till att bli återställd.
Och igår såg jag en kvinna på bussen som åt sitt eget öronvax!
onsdag, april 22, 2009
En ointressant onsdag
Är lite nere idag.
Tänker på allt jag borde göra och på det jag har fått gjort.
Irriterar mig på att folk inte orkar ställa ner disken i diskmaskinen och är fullkomligt less på att höra den ständiga ursäkten: "Jamen det är ju så folk är, det är bara att acceptera".
Är arg över att ha utfört ett ansvarsområde i snart ett år utan att vara berättigad till nån form av arvode medan mina medansvariga kan håva in minst 2000:-
Slutsats: Jag har lagt ner för gott. Hur det går kunde inte intressera mig mindre. Faktiskt.
Mitt nya körkort har kommit och jag måste planera in tid för att kunna hämta ut det. Hoppas mitt gamla körkort gäller som identitetshandling för det är det enda jag har.
Och nu sitter jag och mumsar chokladdoppade jordnötter för dom är helt galet goda!
Bara fyra timmar kvar på jobbet nu.
Är lite nere idag.
Tänker på allt jag borde göra och på det jag har fått gjort.
Irriterar mig på att folk inte orkar ställa ner disken i diskmaskinen och är fullkomligt less på att höra den ständiga ursäkten: "Jamen det är ju så folk är, det är bara att acceptera".
Är arg över att ha utfört ett ansvarsområde i snart ett år utan att vara berättigad till nån form av arvode medan mina medansvariga kan håva in minst 2000:-
Slutsats: Jag har lagt ner för gott. Hur det går kunde inte intressera mig mindre. Faktiskt.
Mitt nya körkort har kommit och jag måste planera in tid för att kunna hämta ut det. Hoppas mitt gamla körkort gäller som identitetshandling för det är det enda jag har.
Och nu sitter jag och mumsar chokladdoppade jordnötter för dom är helt galet goda!
Bara fyra timmar kvar på jobbet nu.
tisdag, april 21, 2009
Diagnos fastställd
Läkaren ringde för en stund sen. Nu jäklar gick det snabbt!
Man har nu konstaterat att jag har en något låg ämnesomsättning.
Så idag ska jag hämta ut medicin och om två månader ska jag tillbaka och kolla ämnesomsättningen igen.
Hoppas nu att jag kan ta mig ur detta helvete jag levt i under så många år.
Läkaren ringde för en stund sen. Nu jäklar gick det snabbt!
Man har nu konstaterat att jag har en något låg ämnesomsättning.
Så idag ska jag hämta ut medicin och om två månader ska jag tillbaka och kolla ämnesomsättningen igen.
Hoppas nu att jag kan ta mig ur detta helvete jag levt i under så många år.
Status:
Preliminär diagnos: Något låg ämnesomsättning
Diverse symptom: Trötthet, frusen, koncentrationssvårigheter, minnesrubbningar, tröghet, dålig mage, svårare att bli gravid, nedstämdhet, viktökning.....osv.
Hur botar man det?: Medicinering resten av livet.
Fick ta ett extra blodprov igår för att dubbelkolla diagnosen.
På ett sätt känns det skönt att få en diagnos ställd och att man kan göra nåt åt det men samtidigt så känns just den här diagnosen lite läskig.......
Jag gillar inte att äta medicin men har väl inget val.
Jag får svar nästa vecka.
Preliminär diagnos: Något låg ämnesomsättning
Diverse symptom: Trötthet, frusen, koncentrationssvårigheter, minnesrubbningar, tröghet, dålig mage, svårare att bli gravid, nedstämdhet, viktökning.....osv.
Hur botar man det?: Medicinering resten av livet.
Fick ta ett extra blodprov igår för att dubbelkolla diagnosen.
På ett sätt känns det skönt att få en diagnos ställd och att man kan göra nåt åt det men samtidigt så känns just den här diagnosen lite läskig.......
Jag gillar inte att äta medicin men har väl inget val.
Jag får svar nästa vecka.
fredag, april 17, 2009
tisdag, april 14, 2009
Vardag
Pga ett ganska så händelselöst liv så har jag inte orkat uppdatera bloggen.
Den skulle i stort sett ha sett likadan ut varje dag under påsken.
Sov till 8. Klev upp och fixade frukost. Kollade på film. Stack ut och tränade en till två timmar.
För varmt att sitta på balkongen. Åkte och handlade, lagade mat och kollade på engelsk skräckserie. Lekte med katterna, surfade lite, kollade på TV. Somnade.
Igår bytte jag iofs till sommardäck med hjälp av farsan och i fredags kom farsan över på en fika.
Jag har tvättat och dammsugit lägenheten och fantastiskt nog har vi på nåt sätt orkat diska och laga mat varje dag. Kanske beror det på solen och värmen.
Har inte haft lust eller ork att göra nåt storlaget eller att åka nånstans.
I torsdags började jag äta min magmedicin. Magen låter fortfarande, där är ingen skillnad och nu är jag nästintill förstoppad känns det som. Vet inte vilken nytta det här ska göra men jag prövar att äta det ett tag till. Trots att det verkligen inte smakar gott....bara en vecka till provsvaren nu.
Är för övrigt grymt imonerad över Susan Boyle som totalt överraskade alla i Britain´s got talent.
Kolla här: http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY
Pga ett ganska så händelselöst liv så har jag inte orkat uppdatera bloggen.
Den skulle i stort sett ha sett likadan ut varje dag under påsken.
Sov till 8. Klev upp och fixade frukost. Kollade på film. Stack ut och tränade en till två timmar.
För varmt att sitta på balkongen. Åkte och handlade, lagade mat och kollade på engelsk skräckserie. Lekte med katterna, surfade lite, kollade på TV. Somnade.
Igår bytte jag iofs till sommardäck med hjälp av farsan och i fredags kom farsan över på en fika.
Jag har tvättat och dammsugit lägenheten och fantastiskt nog har vi på nåt sätt orkat diska och laga mat varje dag. Kanske beror det på solen och värmen.
Har inte haft lust eller ork att göra nåt storlaget eller att åka nånstans.
I torsdags började jag äta min magmedicin. Magen låter fortfarande, där är ingen skillnad och nu är jag nästintill förstoppad känns det som. Vet inte vilken nytta det här ska göra men jag prövar att äta det ett tag till. Trots att det verkligen inte smakar gott....bara en vecka till provsvaren nu.
Är för övrigt grymt imonerad över Susan Boyle som totalt överraskade alla i Britain´s got talent.
Kolla här: http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY
tisdag, april 07, 2009
Uppföljning
Läkarbesöket gick bra. Jag tror och hoppas att jag fick sagt allt som jag ville ha sagt.
Läkaren kände på magen, kollade hjärta och lungor och blodtryck. Allt var normalt.
Jag fick lämna ett blodprov och ska lämna lite andra prover senare i veckan (!)
Så fick jag ett recept utskrivet på ett medel jag ska äta i två veckor fram till jag svar på proverna och sen blir det remiss till sjukhus för större undersökning.
Känns så himla bra att sjukvården tog mig på allvar den här gången.
Senast jag sökte för mina magproblem var för 9-10 år sen. Då satt läkaren bara och bläddrade i en läkarbok och kunde inte förstå vad jag hade för fel. Sen hände inget mer, jo dom kollade om jag var laktosintolerant, vilket jag inte var såklart.
Hur kan man vara laktosintolerant när man får kramper av banan??
Nu håller jag bara tummarna för att allting löser sig och att min mage blir bra igen.
Läkarbesöket gick bra. Jag tror och hoppas att jag fick sagt allt som jag ville ha sagt.
Läkaren kände på magen, kollade hjärta och lungor och blodtryck. Allt var normalt.
Jag fick lämna ett blodprov och ska lämna lite andra prover senare i veckan (!)
Så fick jag ett recept utskrivet på ett medel jag ska äta i två veckor fram till jag svar på proverna och sen blir det remiss till sjukhus för större undersökning.
Känns så himla bra att sjukvården tog mig på allvar den här gången.
Senast jag sökte för mina magproblem var för 9-10 år sen. Då satt läkaren bara och bläddrade i en läkarbok och kunde inte förstå vad jag hade för fel. Sen hände inget mer, jo dom kollade om jag var laktosintolerant, vilket jag inte var såklart.
Hur kan man vara laktosintolerant när man får kramper av banan??
Nu håller jag bara tummarna för att allting löser sig och att min mage blir bra igen.
Nu får vetenskapen ta vid
Har försökt och kommit en liten bit på vägen med självhjälp men det räcker inte ända fram.
Idag ska jag träffa doktorn.
Hoppas inte på några mirakel men vi får väl se.
Jag kommer inte ens ihåg längre när min mage funkade som den ska.
Men idag kan jag iaf äta banan utan att få krampanfall.
Alltid nåt.
Har försökt och kommit en liten bit på vägen med självhjälp men det räcker inte ända fram.
Idag ska jag träffa doktorn.
Hoppas inte på några mirakel men vi får väl se.
Jag kommer inte ens ihåg längre när min mage funkade som den ska.
Men idag kan jag iaf äta banan utan att få krampanfall.
Alltid nåt.
torsdag, april 02, 2009
OJ! Shit! Det bara rasslade till och så föll flera bitar på plats!
Ibland går saker och ting så snabbt att jag knappt hinner blinka och fatta vad som hände. Någon däruppe (mormor) måste ha knixat med knäna för från att ha känt total maktlöshet så vände min ekonomiska situation totalt.
Bilen kommer att få stanna kvar. Jocke och jag ska ha "delad vårdnad" från och med nu. För trots allt så kommer vi att behöva den i framtiden. Summa summarum= en stor lättnad för mig.
Dessutom har jag fått en del tips och råd som jag definitivt ska se över vilket kan resultera i billigare bilkostnader.
Och som om inte det var nog så föll lyckans rosa spö på mig igen och jag fick en valmöjlighet gällande min lön. Mitt slutgiltiga val har resulterat i klirr i kassan :)
Nästa månad kommer jag inte bara kunna betala räkningar OCH ha pengar över, jag kommer även kunna dryga ut mitt sparande med en stor fin slant.
Känns så himla gött!!!
Första april får bli en milsten det här året. Det var dagen då våren kom, jag klippte håret kortare och för första gången i år riktigt längtade jag ut att jogga i kvällssolen.
Ibland går saker och ting så snabbt att jag knappt hinner blinka och fatta vad som hände. Någon däruppe (mormor) måste ha knixat med knäna för från att ha känt total maktlöshet så vände min ekonomiska situation totalt.
Bilen kommer att få stanna kvar. Jocke och jag ska ha "delad vårdnad" från och med nu. För trots allt så kommer vi att behöva den i framtiden. Summa summarum= en stor lättnad för mig.
Dessutom har jag fått en del tips och råd som jag definitivt ska se över vilket kan resultera i billigare bilkostnader.
Och som om inte det var nog så föll lyckans rosa spö på mig igen och jag fick en valmöjlighet gällande min lön. Mitt slutgiltiga val har resulterat i klirr i kassan :)
Nästa månad kommer jag inte bara kunna betala räkningar OCH ha pengar över, jag kommer även kunna dryga ut mitt sparande med en stor fin slant.
Känns så himla gött!!!
Första april får bli en milsten det här året. Det var dagen då våren kom, jag klippte håret kortare och för första gången i år riktigt längtade jag ut att jogga i kvällssolen.
onsdag, april 01, 2009
Dags för vårrensning i ekonomin!
Nu har jag snart gått i 1,5 år och gnällt på min dåliga ekonomi. Men nu jävlar är måttet rågat. Nu har jag knapp råd att betala varken försäkring eller bensin till bilen. Något måste göras.
Jag måste helt enkelt sälja bilen.
Jepp. Så är det. Ingen mer bil.
Morgontidningen ryker också och eventuellt fryser jag telefon och internet tills Jocke flyttar in.
Det blir för jävligt men jag har inget var just nu om jag ska överleva.
Finanskrisen har nått mitt hushåll.
Nu har jag snart gått i 1,5 år och gnällt på min dåliga ekonomi. Men nu jävlar är måttet rågat. Nu har jag knapp råd att betala varken försäkring eller bensin till bilen. Något måste göras.
Jag måste helt enkelt sälja bilen.
Jepp. Så är det. Ingen mer bil.
Morgontidningen ryker också och eventuellt fryser jag telefon och internet tills Jocke flyttar in.
Det blir för jävligt men jag har inget var just nu om jag ska överleva.
Finanskrisen har nått mitt hushåll.
måndag, mars 30, 2009
Djurplågare
Igår kväll fastnade jag framför TV2 och dokumentären om hundavel i England. Visste ni att människan håller på att toalt avla sönder flera hundraser?
Det skrämmande är att hundavlarna själva inte vill erkänna att så är fallet. Dom accepterar att hundarna knappt kan gå eller knappt kan andas. "Vaddå? Det är ju så hunden ska vara. Våra hundar är anatomiskt korrekta"
Jag satt där framför TV´n och blev mer och mer uppretad över hur fullständigt KORKADE vissa människor är. Dessa IDIOTER borde inte få ha djur och vadmer så tycker jag att dessa DJURPLÅGARE ska registreras och sen för all framtid förhindras att nånsin mer ha djur.
FY FAN.
Jag grät när jag såg de hemska bilderna på hur hundarna lider och det värsta var nog att se hunden som vann första priset i den högt aktade hundtävlingen i England för nåt år sen. Det var fan ingen hund, det var ett DET. Platt ansikte och en jäkla massa päls. Hundstackarn kunde knappt andas och fick stå på en islåda för att den inte skulle bli överhettad. Och sånt premierar man!!!!!!!!!!!!! Och så sitter Kennelklubben och vägrar ändra reglerna för hur hundar ska se ut och så har man mage att säga att inavel mellan hundar inte är farligt alls!!!!
Nä, usch, nu e jag så arg och upprörd........
Man kan ju undra vart mänskligheten är på väg. Men en sak är säker. Jag skulle knappast vilja kalla människan för världens smartaste........iaf finns det helt klart individer som drar ner människoarten i skiten......
Igår kväll fastnade jag framför TV2 och dokumentären om hundavel i England. Visste ni att människan håller på att toalt avla sönder flera hundraser?
Det skrämmande är att hundavlarna själva inte vill erkänna att så är fallet. Dom accepterar att hundarna knappt kan gå eller knappt kan andas. "Vaddå? Det är ju så hunden ska vara. Våra hundar är anatomiskt korrekta"
Jag satt där framför TV´n och blev mer och mer uppretad över hur fullständigt KORKADE vissa människor är. Dessa IDIOTER borde inte få ha djur och vadmer så tycker jag att dessa DJURPLÅGARE ska registreras och sen för all framtid förhindras att nånsin mer ha djur.
FY FAN.
Jag grät när jag såg de hemska bilderna på hur hundarna lider och det värsta var nog att se hunden som vann första priset i den högt aktade hundtävlingen i England för nåt år sen. Det var fan ingen hund, det var ett DET. Platt ansikte och en jäkla massa päls. Hundstackarn kunde knappt andas och fick stå på en islåda för att den inte skulle bli överhettad. Och sånt premierar man!!!!!!!!!!!!! Och så sitter Kennelklubben och vägrar ändra reglerna för hur hundar ska se ut och så har man mage att säga att inavel mellan hundar inte är farligt alls!!!!
Nä, usch, nu e jag så arg och upprörd........
Man kan ju undra vart mänskligheten är på väg. Men en sak är säker. Jag skulle knappast vilja kalla människan för världens smartaste........iaf finns det helt klart individer som drar ner människoarten i skiten......
söndag, mars 29, 2009
Sköna söndag
Inatt drömde jag att Linnea kom till mitt jobb och klampade rakt över vårt nypolerade golv :) Jag hade just skällt ut en av säljaren för att han dragit med sig sin cykel in och drällt ner hela golvet med snö och helt plötsligt står Linnea där också. Men jag tror att min hjärna hade svårt att hålla isär henne och min kusin Milla som bor i Rom för Linnea i min dröm ville hela tiden prata om Italien :)
Hur som helst, idag har jag spenderat hela förmiddagen i sängen. Jocke var ute igår kväll så han stack vid tretiden igår. Jag passade på att gå på Melodifestivalspinningen på Friskis och trampade friskt på i ca 80 minuter. Ganska så jobbigt eftersom jag ingte tränar spinning så ofta numera. Men uthålligheten är det iaf ingen fara med så att trampa så länge gick bra. Väl hemma fyllde jag på med ProViva och lite frukt, kollade på reprisen av Det Okända och åkte sen ner till ICA. Det fick bli thai take away till middag och så handlade jag en massa olika frukter så jag kunde laga en fruktsallad till efterrätt.
Väl hemma njöt jag av kvällen i min fåtölj. Thaigrytan vad himmelskt god och Discovery visade för en gångs skull riktigt bra program.
Idag åt jag frukosten i sängen, gröt och fruktsallad och klev inte upp förrän strax efter 12. Jag vet att jag måste försöka skriva mer på mina skolarbeten så därför har jag satt mig i sägen igen med dator och böcker och ska alldeles strax göra ett försök.
Ute är det grått, grått, grått. totalt oinspirerande. Men temperaturen är uppe i strax under 10 plus.
Jag räknar intge med någon omvälvande dag idag. Det blir plugg, träning och sen slapp i soffan och ikväll tänkte jag försöka ge mig i kast med ännu en stor klassiker, Krig och Fred. Jag köpte den på bokrean med en tanke om jag att jag borde ge den en chans. så det tänker jag göra, ikväll.
Och om knappa 1,5 vecka är det äntligen påsk!
Inatt drömde jag att Linnea kom till mitt jobb och klampade rakt över vårt nypolerade golv :) Jag hade just skällt ut en av säljaren för att han dragit med sig sin cykel in och drällt ner hela golvet med snö och helt plötsligt står Linnea där också. Men jag tror att min hjärna hade svårt att hålla isär henne och min kusin Milla som bor i Rom för Linnea i min dröm ville hela tiden prata om Italien :)
Hur som helst, idag har jag spenderat hela förmiddagen i sängen. Jocke var ute igår kväll så han stack vid tretiden igår. Jag passade på att gå på Melodifestivalspinningen på Friskis och trampade friskt på i ca 80 minuter. Ganska så jobbigt eftersom jag ingte tränar spinning så ofta numera. Men uthålligheten är det iaf ingen fara med så att trampa så länge gick bra. Väl hemma fyllde jag på med ProViva och lite frukt, kollade på reprisen av Det Okända och åkte sen ner till ICA. Det fick bli thai take away till middag och så handlade jag en massa olika frukter så jag kunde laga en fruktsallad till efterrätt.
Väl hemma njöt jag av kvällen i min fåtölj. Thaigrytan vad himmelskt god och Discovery visade för en gångs skull riktigt bra program.
Idag åt jag frukosten i sängen, gröt och fruktsallad och klev inte upp förrän strax efter 12. Jag vet att jag måste försöka skriva mer på mina skolarbeten så därför har jag satt mig i sägen igen med dator och böcker och ska alldeles strax göra ett försök.
Ute är det grått, grått, grått. totalt oinspirerande. Men temperaturen är uppe i strax under 10 plus.
Jag räknar intge med någon omvälvande dag idag. Det blir plugg, träning och sen slapp i soffan och ikväll tänkte jag försöka ge mig i kast med ännu en stor klassiker, Krig och Fred. Jag köpte den på bokrean med en tanke om jag att jag borde ge den en chans. så det tänker jag göra, ikväll.
Och om knappa 1,5 vecka är det äntligen påsk!
fredag, mars 27, 2009
Idag är en dag att ta vara på lite extra
Idag har vi golvvård i lokalen här på jobbet. Hela personalen har fått direktiv att stanna hemma eftersom vi inte får gå på golvet hela dagen. Jag är här för att släppa in städpersonalen och sen kommer jag sitta i vårt konferensrum och plugga tills golvet är klart. Det har ju blivit lite si och så med studeradet de sista veckorna men idag har jag ingen ursäkt. Eftersom jag inte kommer åt min jobbdator och inte heller växeln för den delen så kan jag bara göra en sak, sitta här och skriva färdigt mina arbeten. Och det ska jag minsann göra också!
Det är snart dags att fundera lite på höstens studier. Vill jag fortsätta med att läsa historia B kurs? Det innebär bl a en uppsats och mer teori men det kan bli spännande. ELLER, så kan jag också välja att läsa en kurs i bara Renässansen. Det lockar nog mest just nu. Renässansen är en spännande tidsepok med mycket konst, nya tankar och filosofi. Men framförallt så lockar ju de stora kyrkorna i Italien :) Jag älskar ju som bekant gamla kyrkor och katedraler :)
Nåja, jag ska ta mig en funderare de närmsta veckorna och den 15 april så skickar jag in mitt val. Det är ju inte så att det är min framtid det hänger på. Jag läser ju det här mest för att förkovra mig och för att jag tycker det är så himla intressant. I värsta fall kan jag ju alltid läsa på egen hand, eller hur?
I onsdags skrev jag ju att jag skulle köra ett hårt träningspass i förhoppning på att förkylningen skulle fördrivas ur kroppen och vet ni, jag tror faktiskt att det nästan har lyckats :) Igår kväll var jag mycket piggare än förut och imorse vaknade jag utan ont i halsen och täppt näsa, sköönt!
Så idag när jag kommer hem blir det en ny joggrunda hemma. Sen diska och laga mat till Jocke :) funderar på att laga lasagne ikväll, vad tror ni? :)
Nej, nu har jag inte tid att slösa mer värdefull tid, Luther och hans reformation väntar!! :)
Idag har vi golvvård i lokalen här på jobbet. Hela personalen har fått direktiv att stanna hemma eftersom vi inte får gå på golvet hela dagen. Jag är här för att släppa in städpersonalen och sen kommer jag sitta i vårt konferensrum och plugga tills golvet är klart. Det har ju blivit lite si och så med studeradet de sista veckorna men idag har jag ingen ursäkt. Eftersom jag inte kommer åt min jobbdator och inte heller växeln för den delen så kan jag bara göra en sak, sitta här och skriva färdigt mina arbeten. Och det ska jag minsann göra också!
Det är snart dags att fundera lite på höstens studier. Vill jag fortsätta med att läsa historia B kurs? Det innebär bl a en uppsats och mer teori men det kan bli spännande. ELLER, så kan jag också välja att läsa en kurs i bara Renässansen. Det lockar nog mest just nu. Renässansen är en spännande tidsepok med mycket konst, nya tankar och filosofi. Men framförallt så lockar ju de stora kyrkorna i Italien :) Jag älskar ju som bekant gamla kyrkor och katedraler :)
Nåja, jag ska ta mig en funderare de närmsta veckorna och den 15 april så skickar jag in mitt val. Det är ju inte så att det är min framtid det hänger på. Jag läser ju det här mest för att förkovra mig och för att jag tycker det är så himla intressant. I värsta fall kan jag ju alltid läsa på egen hand, eller hur?
I onsdags skrev jag ju att jag skulle köra ett hårt träningspass i förhoppning på att förkylningen skulle fördrivas ur kroppen och vet ni, jag tror faktiskt att det nästan har lyckats :) Igår kväll var jag mycket piggare än förut och imorse vaknade jag utan ont i halsen och täppt näsa, sköönt!
Så idag när jag kommer hem blir det en ny joggrunda hemma. Sen diska och laga mat till Jocke :) funderar på att laga lasagne ikväll, vad tror ni? :)
Nej, nu har jag inte tid att slösa mer värdefull tid, Luther och hans reformation väntar!! :)
torsdag, mars 26, 2009
Upp och ner humör
Mådde bättre efter träningen igår men jag var fortfarande supertrött. Jag fryser konstant och därför går jag också och spänner hela kroppen. För hur jag än gör så blir jag inte varm........när kroppen är spänd blir jag yr i skallen och så kommer tröttheten. En ond jävla cirkel.
Joggen tog bort spänningarna, jag kände hur kroppen slappnade av under passet. Så idag är jag iaf mindre spänd och mer varm. Men fortfarande trött. Mest mentalt. Pga allt strul på jobbet, hemma med katten och en massa annat skit som stör hela tiden.
Dessutom trodde jag att faran var över tills Tiger spydde IGEN imorse.
När jag vaknar på morgnarna så är det första jag tänker: Jag ligger kvar, jag skiter i allt, jag somnar om. Men ändå släpar jag mig upp. Av ren plikt.
Magen har blivit mkt bättre men inte helt bra. Jävla skit. Nu måste jag ringa till vårdcentralen för jag kan inte leva så här. Bara magen sätter en enorm stress på mig, varje dag.
Inte för att jag tror det kommer hjälpa eller göra stor skillnad men jag längtar mest till påskledigheten nu. Ska låsa in mig, bänka mig framför TV, kolla film och sova, träna, vila.
Mådde bättre efter träningen igår men jag var fortfarande supertrött. Jag fryser konstant och därför går jag också och spänner hela kroppen. För hur jag än gör så blir jag inte varm........när kroppen är spänd blir jag yr i skallen och så kommer tröttheten. En ond jävla cirkel.
Joggen tog bort spänningarna, jag kände hur kroppen slappnade av under passet. Så idag är jag iaf mindre spänd och mer varm. Men fortfarande trött. Mest mentalt. Pga allt strul på jobbet, hemma med katten och en massa annat skit som stör hela tiden.
Dessutom trodde jag att faran var över tills Tiger spydde IGEN imorse.
När jag vaknar på morgnarna så är det första jag tänker: Jag ligger kvar, jag skiter i allt, jag somnar om. Men ändå släpar jag mig upp. Av ren plikt.
Magen har blivit mkt bättre men inte helt bra. Jävla skit. Nu måste jag ringa till vårdcentralen för jag kan inte leva så här. Bara magen sätter en enorm stress på mig, varje dag.
Inte för att jag tror det kommer hjälpa eller göra stor skillnad men jag längtar mest till påskledigheten nu. Ska låsa in mig, bänka mig framför TV, kolla film och sova, träna, vila.
onsdag, mars 25, 2009
En trött uppdatering
Tiger är på bättringsvägen. Han fick fasta i 12 timmar och sen gå på fiskdiet och igår kom det bara upp en klump med päls. Maten hade passerat rakt igenom. Nu håller jag tummarna för att kräkningarna inte kommer tillbaka.
Vintern vill inte släppa greppet och igår snöade det typ varje kvart. Tröttsamt. Kylan gör mig galen. Jag fryser konstant. Hemma går jag med långärmat , långbyxor, kofta och ulltofflor och ÄNDÅ fryser jag. En förkylning lurar i kroppen men vägrar bryta ut. Men varje morgon vaknar jag med täppt näsa och ont i halsen. Detta försvinner dock mystiskt lagom till frukosten och sen känner jag inget under dagarna förutom en enorm trötthet. Jag har tagit det lugnt med träning och saktat ner på tempot under passen bara för att låta kroppen ta igen sig men ikväll tänker jag köra hårt. Kanske är det en rejäl genomkörare jag behöver? Rensa ut skiten ur kroppen! :)
På jobbet är det både upp och ner. Men mer om det sen.
Dessutom tror jag att det spökar hemma i lägenheten........
Tiger är på bättringsvägen. Han fick fasta i 12 timmar och sen gå på fiskdiet och igår kom det bara upp en klump med päls. Maten hade passerat rakt igenom. Nu håller jag tummarna för att kräkningarna inte kommer tillbaka.
Vintern vill inte släppa greppet och igår snöade det typ varje kvart. Tröttsamt. Kylan gör mig galen. Jag fryser konstant. Hemma går jag med långärmat , långbyxor, kofta och ulltofflor och ÄNDÅ fryser jag. En förkylning lurar i kroppen men vägrar bryta ut. Men varje morgon vaknar jag med täppt näsa och ont i halsen. Detta försvinner dock mystiskt lagom till frukosten och sen känner jag inget under dagarna förutom en enorm trötthet. Jag har tagit det lugnt med träning och saktat ner på tempot under passen bara för att låta kroppen ta igen sig men ikväll tänker jag köra hårt. Kanske är det en rejäl genomkörare jag behöver? Rensa ut skiten ur kroppen! :)
På jobbet är det både upp och ner. Men mer om det sen.
Dessutom tror jag att det spökar hemma i lägenheten........
måndag, mars 23, 2009
En depp dag
Natten var lugn. Tiger kräktes ingenting. Han fick i sig lite vatten innan han somnade och det fick han behålla. Sen sov han med mig hela natten. Imorse fick han sin sista tablett och sen var antibiotika kuren för såret över. Jag är inte helt säker på att han åt nåt imorse men jag ställde bara fram hans specialfoder som är skonsamt mot mage o tarm. Får väl se hur det ser ut därhemma ikväll sen.......jag ska köpa torsk och koka till honom ikväll och portionera ut det i små mängder. För övrigt så är han på benen och beter sig precis som vanligt. Vilket i sig känns skönt.
Bara det inte blir värre nu........
Jag har så låga energidepåer nu. Jag är ständigt trött, irriterad, har ingen lust med nånting och måste i stort sett tvinga mig själv att få nånting gjort. Känns bra att jag fick både städing och tvätt överstökat i helgen trots motvilja.
När man sen vaknade imorse och ser att det har snöat så känns det totalt hopplöst. Som ett svart hål.
Jag VET, man ska tänka positivt men just nu går det trögt.
Jag låg på soffan nästan hela dan igår och åt godis och kollade på film fast jag egentligen visste att jag borde plugga. Till slut gav jag mig iaf iväg på en löptur och avslutade med styrketräning hemma i hallen. Det kändes lite bättre efter det. Sen blev det soffan igen och på kvällen smällde jag ihop en liten äppelpaj som jag moffade på alldeles själv. Så typiskt mig när jag är nere. Godissugen och har svårt att ta mig för saker.
Vanligtvis skulle jag ha fått mega ångest över detta men löpturen plus det faktum att jag faktiskt ägnade några timmar till att skriva på mitt skolarbete gjorde att jag ändå kunde känna mig tillfreds nånstans därinne.
Och dessutom håller jag på att bli förkyld.
Natten var lugn. Tiger kräktes ingenting. Han fick i sig lite vatten innan han somnade och det fick han behålla. Sen sov han med mig hela natten. Imorse fick han sin sista tablett och sen var antibiotika kuren för såret över. Jag är inte helt säker på att han åt nåt imorse men jag ställde bara fram hans specialfoder som är skonsamt mot mage o tarm. Får väl se hur det ser ut därhemma ikväll sen.......jag ska köpa torsk och koka till honom ikväll och portionera ut det i små mängder. För övrigt så är han på benen och beter sig precis som vanligt. Vilket i sig känns skönt.
Bara det inte blir värre nu........
Jag har så låga energidepåer nu. Jag är ständigt trött, irriterad, har ingen lust med nånting och måste i stort sett tvinga mig själv att få nånting gjort. Känns bra att jag fick både städing och tvätt överstökat i helgen trots motvilja.
När man sen vaknade imorse och ser att det har snöat så känns det totalt hopplöst. Som ett svart hål.
Jag VET, man ska tänka positivt men just nu går det trögt.
Jag låg på soffan nästan hela dan igår och åt godis och kollade på film fast jag egentligen visste att jag borde plugga. Till slut gav jag mig iaf iväg på en löptur och avslutade med styrketräning hemma i hallen. Det kändes lite bättre efter det. Sen blev det soffan igen och på kvällen smällde jag ihop en liten äppelpaj som jag moffade på alldeles själv. Så typiskt mig när jag är nere. Godissugen och har svårt att ta mig för saker.
Vanligtvis skulle jag ha fått mega ångest över detta men löpturen plus det faktum att jag faktiskt ägnade några timmar till att skriva på mitt skolarbete gjorde att jag ändå kunde känna mig tillfreds nånstans därinne.
Och dessutom håller jag på att bli förkyld.
söndag, mars 22, 2009
Så länge varade den glädjen
Tiger har börjat kräkas igen. Mycket. Det började imorse. då kom frukosten upp i tre omgångar, sen en gång till på förmiddagen. Han åt igen och fick behålla maten ca fyra timmar. Det verkar dock som att maten hann passera för nästa omgång han spydde kom det bara vätska. Sen åt han lite igen och sov till nio tiden ikväll. Då drack han lite vatten och strax därefter kom allt vatten upp igen.
Varför VARFÖR händer det här? IGEN????
Jag känner mig så jävla hjälplös. Nu står mitt hopp till att det här går över av sig själv. Jag har inte råd att lämna katten hos veterinären igen. Mina resurser är slut nu. Det finns ingen möjlighet.
Dessutom kunde ju veterinärerna aldrig ge en diagnos på vad som var fel första gången och såret på hans nacke är ju fortfarande ett mysterium, trots att det läker nu.
Jag hade en tanke om att det skulle kunna vara en inflammation i mage/tar men eftersom han äter antibiotika sen en vecka tillbaka så borde ju den ha slagit ut det tycker man.......
Nu får katten gå på fasta ett tag och sen blir det kokt fisk.
Fy tusan. Någon däruppe måste tycka att jag och Tiger inte fått vår beskärda del än.
Tiger har börjat kräkas igen. Mycket. Det började imorse. då kom frukosten upp i tre omgångar, sen en gång till på förmiddagen. Han åt igen och fick behålla maten ca fyra timmar. Det verkar dock som att maten hann passera för nästa omgång han spydde kom det bara vätska. Sen åt han lite igen och sov till nio tiden ikväll. Då drack han lite vatten och strax därefter kom allt vatten upp igen.
Varför VARFÖR händer det här? IGEN????
Jag känner mig så jävla hjälplös. Nu står mitt hopp till att det här går över av sig själv. Jag har inte råd att lämna katten hos veterinären igen. Mina resurser är slut nu. Det finns ingen möjlighet.
Dessutom kunde ju veterinärerna aldrig ge en diagnos på vad som var fel första gången och såret på hans nacke är ju fortfarande ett mysterium, trots att det läker nu.
Jag hade en tanke om att det skulle kunna vara en inflammation i mage/tar men eftersom han äter antibiotika sen en vecka tillbaka så borde ju den ha slagit ut det tycker man.......
Nu får katten gå på fasta ett tag och sen blir det kokt fisk.
Fy tusan. Någon däruppe måste tycka att jag och Tiger inte fått vår beskärda del än.
fredag, mars 20, 2009
torsdag, mars 19, 2009
Idag är livet gött
Trots Tigers sår som inte riktigt vill läka, den ständiga finanskrisen hemma och krånglande mage så är jag på riktigt bra humör idag :)
Solen skiner och jag har just tryckt i mig två stora bitar butterkaka *mums*
Asta väckte mig imorse med ett kurrande som var så intensivt att hon riktigt gnisslade :) Det är såna stunder man blir glad av.
Dessutom gick joggen bra igår och kvällen avslutades med ännu ett avsnitt av Leila på landet.
Ikväll blir det vila, läsa och TV och imorrn är det äntligen fredag.
Livet går sin stilla gång helt enkelt.
Trots Tigers sår som inte riktigt vill läka, den ständiga finanskrisen hemma och krånglande mage så är jag på riktigt bra humör idag :)
Solen skiner och jag har just tryckt i mig två stora bitar butterkaka *mums*
Asta väckte mig imorse med ett kurrande som var så intensivt att hon riktigt gnisslade :) Det är såna stunder man blir glad av.
Dessutom gick joggen bra igår och kvällen avslutades med ännu ett avsnitt av Leila på landet.
Ikväll blir det vila, läsa och TV och imorrn är det äntligen fredag.
Livet går sin stilla gång helt enkelt.
onsdag, mars 18, 2009
Mystiken tätnar....
Provsvaren har kommit. Det fanns inga bakterier i såret.
Veterinären är helt förbryllad. Hon vet inte vad det är för sår han har fått....
...så nu ska vi pröva med att inte tvätta alltför mkt och fortsätta med antibiotika veckan ut så får vi se hur det artar sig.
Det skulle kunna vara nån sorts reaktion på stress men det är inte säkert.
Hela såret är ett enda stort mysterium. Jag funderar på att fota det och lägga upp på bloggen så ni får se, kanske nån vet eller har sett nåt liknande men såret ser ganska så äckligt ut så kräsmagade ska nog inte titta......
Skönt iaf att veta att det inte är nån form av mördarbakterier!!
Fortsättning följer.
Provsvaren har kommit. Det fanns inga bakterier i såret.
Veterinären är helt förbryllad. Hon vet inte vad det är för sår han har fått....
...så nu ska vi pröva med att inte tvätta alltför mkt och fortsätta med antibiotika veckan ut så får vi se hur det artar sig.
Det skulle kunna vara nån sorts reaktion på stress men det är inte säkert.
Hela såret är ett enda stort mysterium. Jag funderar på att fota det och lägga upp på bloggen så ni får se, kanske nån vet eller har sett nåt liknande men såret ser ganska så äckligt ut så kräsmagade ska nog inte titta......
Skönt iaf att veta att det inte är nån form av mördarbakterier!!
Fortsättning följer.
Äntligen SOL!
Jag har lapat sol, sol, sol hela morgonen!! Den värmer så skönt nu och jag riktigt känner hur hela kroppen vaknar till liv. Känner mig mycket gladare idag också!
Idag ska jag få svar på Tigers bakterieodling. Hoppas jag. Såret ser ut som det alltid gjort. Ingen större förändring. Det har iaf inte blivit värre och det är en liten tröst. Antibiotikan har gjort honom extremt lös i magen, stackarn, men har får leva med det till nästa måndag då kuren är över. Bra är att han ändå är pigg och busar, leker, sover, äter, dricker precis som vanligt. Han verkar inte alls störas av sitt sår i nacken.
Min mage verkar ha lugnat ner sig. Från att ha gått från orolig, gasig och riktigt jävlig har jag nu blivit knorrig och trög istället. Kul. Not. Proviva och Onakafil är min medicin just nu och jag kan inte längre äta lök, bönor, äpplen med skal, stekt kött, glass mm..........men jag kan leva utan det så länge jag slipper gaserna och en uppblåst mage......
Dagens positiva tanke: Solen skiner och jag ska njuta!!
Jag har lapat sol, sol, sol hela morgonen!! Den värmer så skönt nu och jag riktigt känner hur hela kroppen vaknar till liv. Känner mig mycket gladare idag också!
Idag ska jag få svar på Tigers bakterieodling. Hoppas jag. Såret ser ut som det alltid gjort. Ingen större förändring. Det har iaf inte blivit värre och det är en liten tröst. Antibiotikan har gjort honom extremt lös i magen, stackarn, men har får leva med det till nästa måndag då kuren är över. Bra är att han ändå är pigg och busar, leker, sover, äter, dricker precis som vanligt. Han verkar inte alls störas av sitt sår i nacken.
Min mage verkar ha lugnat ner sig. Från att ha gått från orolig, gasig och riktigt jävlig har jag nu blivit knorrig och trög istället. Kul. Not. Proviva och Onakafil är min medicin just nu och jag kan inte längre äta lök, bönor, äpplen med skal, stekt kött, glass mm..........men jag kan leva utan det så länge jag slipper gaserna och en uppblåst mage......
Dagens positiva tanke: Solen skiner och jag ska njuta!!
tisdag, mars 17, 2009
Dags för en ny reformation??
Påven vägrar acceptera kondomer som ett skydd mot aids. Istället menar han att vi ska skydda oss med ett "andligt och mänskligt uppvaknande" och "vänskap med dom som lider".
Ursäkta? Den mannen har ju ingen verklighetsförankring what so ever enligt min mening.
Det har inte funkat i över tvåtusen år så varför skulle det funka nu??
Hur länge ska människor tvingas lyssna på denna märkliga auktoritet? Jag blir mörkrädd när jag tänker på hur mycket skit som kommit ur denna institution..........
Påven vägrar acceptera kondomer som ett skydd mot aids. Istället menar han att vi ska skydda oss med ett "andligt och mänskligt uppvaknande" och "vänskap med dom som lider".
Ursäkta? Den mannen har ju ingen verklighetsförankring what so ever enligt min mening.
Det har inte funkat i över tvåtusen år så varför skulle det funka nu??
Hur länge ska människor tvingas lyssna på denna märkliga auktoritet? Jag blir mörkrädd när jag tänker på hur mycket skit som kommit ur denna institution..........
Atjooo!!
Nej, nu får det banne mig räcka! Imorse vaknade jag och var en aningens snorig och nu började halsen att svullna och det pirrar så där obehagligt i kroppen så som det alltid gör när det är nåt skit på gång....som typ förkylning. Jag hade hoppats på att hålla mig frisk tills imorrn kväll iaf så att jag hinner leda joggingpasset. Hoppas, hoppas att det går!
Tigers sår ser precis likadant ut som tidigare. Ingen bättring där inte. Suck.
Positivt är iaf att han verkar vara pigg och är på benen. Han verkar inte besväras så mycket av såret. Men tänk om det är mördarbakterier.......... :(
Jag vet att man ska försöka tänka positivt men det blir svårare och svårare för varje motgång som kommer. Det blir liksom ingen ljusning i det hela. Jävla skit.
Men ok, jag gör ett försök att tänka positivt:
I sommar ska båda missar vara friska och krya. Det blir en varm och solig sommar med många jordgubbar, mycket spring i benen och en härlig semester. Grill, loppisar och en massa kul utflykter!!!
Nej, nu får det banne mig räcka! Imorse vaknade jag och var en aningens snorig och nu började halsen att svullna och det pirrar så där obehagligt i kroppen så som det alltid gör när det är nåt skit på gång....som typ förkylning. Jag hade hoppats på att hålla mig frisk tills imorrn kväll iaf så att jag hinner leda joggingpasset. Hoppas, hoppas att det går!
Tigers sår ser precis likadant ut som tidigare. Ingen bättring där inte. Suck.
Positivt är iaf att han verkar vara pigg och är på benen. Han verkar inte besväras så mycket av såret. Men tänk om det är mördarbakterier.......... :(
Jag vet att man ska försöka tänka positivt men det blir svårare och svårare för varje motgång som kommer. Det blir liksom ingen ljusning i det hela. Jävla skit.
Men ok, jag gör ett försök att tänka positivt:
I sommar ska båda missar vara friska och krya. Det blir en varm och solig sommar med många jordgubbar, mycket spring i benen och en härlig semester. Grill, loppisar och en massa kul utflykter!!!
måndag, mars 16, 2009
Måndag igen! Wohoo!
Jag var till veterinären i fredags med Tiger igen. Han har fått nåt skumt utslag i nacken och det hade vuxit ut en läderartad skorpa över hela såret. (stort som en femtioöring ungefär) Dessutom hade ännu ett sår börjat växa fram......veterinären såg väldigt förbryllad ut. Hon hade aldrig sett nåt liknande. Hon försökte pillra bort skorpan men den satt så hårt att hon till slut fick lägga en lokalbedövning och sköra bort den. Under hittade vi en liten krater ner i huden och det verkade vara lite infekterat också. Hon sköljde rent och tog bakterieprover. Sen kom dilemmat hur vi skulle lösa problemet med att få honom att inte klia på såret. Tratt funkade inte, inte heller en kroppsbody. Det slutade med att dom lindande in båda hans bakben i bandage. Ett recept på ny antibiotiksa skrevs ut och jag ska få svar på proven på onsdag. Efter reglering med Agria slutade notan på 1300:-. Suck......det är typ 1300:- mer än vad jag har råd med....jag ligger i stort sett på minus nu. Fan.
När jag kom hem var Tiger tvärförbannad och superirriterad över bandagen. Han skrek, morrade, sprättade med benen och allteftersom tiden gick så blev han mer och mer tillbakadragen. Han kunde inte slappna av, inte sova, inte äta, inte dricka, inte gå på toa. Han blev helt enkelt deprimerad. Ett dygn senare beslutade Jocke och jag att ta av bandagen. Katten hade då fått feber, nosen och öronen var supervarma och han mådde allmänt skit. Sagt och gjort, det fick bära eller brista. Bandagen kom av och efter att ha återhämtat sig en kvart hoppade han upp på diskbänken och drack vatten i fem minuter. Han har nu sakta men säkert blivit sig mer lik och han äter och dricker igen. Såret sköljer vi två ggr om dagen med koksaltlösning och det ser helt ok ut just nu. Det har iaf inte blivit värre. Igår såg jag att ännu en rodnad började växa fram men imorse hade det dragit sig tillbaka. Förhoppningsvis så börjar koksaltlösningen och antibiotikan att verka nu.
Förutom detta så har det varit en slö helg. Asta kissade i sängen i lördagsmorse så det blev en liten ombokning i tvättschemat. Helt ok eftersom jag fick en hel del gjort redan på lördagen istället. Igår var jag ute och sprang 7 km och senare på kvällen blev det ett baspass spinning men redan efter halva passet började jag sacka efter. Det var nästan en månad sen jag tränade spinning nu så muskler och hjärta hängde inte riktigt med. Jag somnade gott igår kväll kan jag meddela. Inga sömnproblem här inte.
Pluggandet går inte lika bra. Efter första omgången med Tigers sjukdom så dränerades mycket av min energi och jag har åter igen svårt att koncentrera mig i långa perioder. Enda stället jag faktiskt kan sitta ner och läsa fokuserat är faktiskt på bussen. Så där utför jag mycket av mina studier nu. Igår började jag att skriva på mina svar och om två veckor ska allt vara klart. Gulp. Nåja, det måste gå på nåt sätt.
Jocke och jag gjorde inte så som många andra i lördags, tittade på Melodifestivalen. Däremot kollade vi röstningen på slutet och jag måste erkänna att efter att ha hört de tävlande bidragen så kunde jag konstatera att antingen Caroline af Ugglas eller Malena Ernman var de enda kvalificerade att vinna, enligt min mening. Många av de andra låtarna var bara dåliga repriser på så mycket annan skit som producerats genom åren.........
Så sitter man åter igen här på kontoret. Idag är vi tre personer här. Behöver jag säga att det inte direkt är nån partystämning? Ska väl gå och hämta posten snart och sen arkivera fakturakopior. Så ser min dag ut.
Och på fredag är det vårdagjämning!!
Jag var till veterinären i fredags med Tiger igen. Han har fått nåt skumt utslag i nacken och det hade vuxit ut en läderartad skorpa över hela såret. (stort som en femtioöring ungefär) Dessutom hade ännu ett sår börjat växa fram......veterinären såg väldigt förbryllad ut. Hon hade aldrig sett nåt liknande. Hon försökte pillra bort skorpan men den satt så hårt att hon till slut fick lägga en lokalbedövning och sköra bort den. Under hittade vi en liten krater ner i huden och det verkade vara lite infekterat också. Hon sköljde rent och tog bakterieprover. Sen kom dilemmat hur vi skulle lösa problemet med att få honom att inte klia på såret. Tratt funkade inte, inte heller en kroppsbody. Det slutade med att dom lindande in båda hans bakben i bandage. Ett recept på ny antibiotiksa skrevs ut och jag ska få svar på proven på onsdag. Efter reglering med Agria slutade notan på 1300:-. Suck......det är typ 1300:- mer än vad jag har råd med....jag ligger i stort sett på minus nu. Fan.
När jag kom hem var Tiger tvärförbannad och superirriterad över bandagen. Han skrek, morrade, sprättade med benen och allteftersom tiden gick så blev han mer och mer tillbakadragen. Han kunde inte slappna av, inte sova, inte äta, inte dricka, inte gå på toa. Han blev helt enkelt deprimerad. Ett dygn senare beslutade Jocke och jag att ta av bandagen. Katten hade då fått feber, nosen och öronen var supervarma och han mådde allmänt skit. Sagt och gjort, det fick bära eller brista. Bandagen kom av och efter att ha återhämtat sig en kvart hoppade han upp på diskbänken och drack vatten i fem minuter. Han har nu sakta men säkert blivit sig mer lik och han äter och dricker igen. Såret sköljer vi två ggr om dagen med koksaltlösning och det ser helt ok ut just nu. Det har iaf inte blivit värre. Igår såg jag att ännu en rodnad började växa fram men imorse hade det dragit sig tillbaka. Förhoppningsvis så börjar koksaltlösningen och antibiotikan att verka nu.
Förutom detta så har det varit en slö helg. Asta kissade i sängen i lördagsmorse så det blev en liten ombokning i tvättschemat. Helt ok eftersom jag fick en hel del gjort redan på lördagen istället. Igår var jag ute och sprang 7 km och senare på kvällen blev det ett baspass spinning men redan efter halva passet började jag sacka efter. Det var nästan en månad sen jag tränade spinning nu så muskler och hjärta hängde inte riktigt med. Jag somnade gott igår kväll kan jag meddela. Inga sömnproblem här inte.
Pluggandet går inte lika bra. Efter första omgången med Tigers sjukdom så dränerades mycket av min energi och jag har åter igen svårt att koncentrera mig i långa perioder. Enda stället jag faktiskt kan sitta ner och läsa fokuserat är faktiskt på bussen. Så där utför jag mycket av mina studier nu. Igår började jag att skriva på mina svar och om två veckor ska allt vara klart. Gulp. Nåja, det måste gå på nåt sätt.
Jocke och jag gjorde inte så som många andra i lördags, tittade på Melodifestivalen. Däremot kollade vi röstningen på slutet och jag måste erkänna att efter att ha hört de tävlande bidragen så kunde jag konstatera att antingen Caroline af Ugglas eller Malena Ernman var de enda kvalificerade att vinna, enligt min mening. Många av de andra låtarna var bara dåliga repriser på så mycket annan skit som producerats genom åren.........
Så sitter man åter igen här på kontoret. Idag är vi tre personer här. Behöver jag säga att det inte direkt är nån partystämning? Ska väl gå och hämta posten snart och sen arkivera fakturakopior. Så ser min dag ut.
Och på fredag är det vårdagjämning!!
torsdag, mars 12, 2009
Imitation of life
Joggcrossen gick så bra igår att det kändes nästan overkligt. Benen bar och var så lätta, så lätta :) Det kändes inte ens jobbigt. Styrkan kändes helt rätt och backarna tog jag i ett nafs :) De två deltagarna kämpade på och var nöjda efteråt :) Är dom nöjda så är jag nöjd :)
Dessutom har jag nu märkt att all styrketräning i vinter har gett finfint resultat. Om jag säger så här, i sommar kommer jag kunna ha linnen och inte skämmas över mina armar ;) Wohoo!
Sen bar det av hemåt för att se Det Okända och Leila på landet. Mina två favoritprogram för tillfället.
Igår lagade Leila en riktigt somrig efterrätt som vi bara måste pröva i sommar. Hon delade en kanelbulle tvärs över (som en semla), bredde smör på undersidan och grillade bullen en stund. Sen blandade hon ihop kesella, mascarpone, honung, vanilj och lime som hon klickade på den grillade bullen och toppade sen med färska jordgubbar och muscovadosocker. Mmmmmmmm.
Det kan vi väl pröva i sommar i Kättbo? ;)
onsdag, mars 11, 2009
Logiskt?
Först gör man sig av med en massa folk utan att ha koll på konsekvenserna och SEN börjar man fundera på hur man ska lösa situationen.
Jag tror jag blir galen.
Men jag är väl glad över att jag har jobbet kvar iaf.
Snön fortsätter att falla. Det är kallt ute och det blåser. Och nej, jag tycker inte det är kul med vinter längre. Och ja, jag är bitter idag.
Och min mage har totalt kajkat ihop. Nu är det verkligen illa. Måste ringa vårdcentralen snart och få ordning på det här. Just nu håller jag mig på ytan tack vare ProViva dryck. Jag fattar inte varför jag ska råka ut för allt skit.
Nä, usch, det är verkligen ingen bra dag idag. Jag hoppas det blir bättre imorgon!
Först gör man sig av med en massa folk utan att ha koll på konsekvenserna och SEN börjar man fundera på hur man ska lösa situationen.
Jag tror jag blir galen.
Men jag är väl glad över att jag har jobbet kvar iaf.
Snön fortsätter att falla. Det är kallt ute och det blåser. Och nej, jag tycker inte det är kul med vinter längre. Och ja, jag är bitter idag.
Och min mage har totalt kajkat ihop. Nu är det verkligen illa. Måste ringa vårdcentralen snart och få ordning på det här. Just nu håller jag mig på ytan tack vare ProViva dryck. Jag fattar inte varför jag ska råka ut för allt skit.
Nä, usch, det är verkligen ingen bra dag idag. Jag hoppas det blir bättre imorgon!
tisdag, mars 10, 2009
måndag, mars 09, 2009
Snaaaaaaaaaaaaaart!! :)
Idag blev det en hal, blöt, lerig och geggig löptur i Ursvik på lunchen. Det gick inte fort men i ett ganska behagligt tempo. Jag var ute i ca 60 minuter. skorna ser för jäkliga ut nu men snart, snart, snart, bara naturen har torkat upp och gruset dammar igen så blir det nya löparskor.
Det är det jag drömmer om nuförtiden :)
Idag blev det en hal, blöt, lerig och geggig löptur i Ursvik på lunchen. Det gick inte fort men i ett ganska behagligt tempo. Jag var ute i ca 60 minuter. skorna ser för jäkliga ut nu men snart, snart, snart, bara naturen har torkat upp och gruset dammar igen så blir det nya löparskor.Det är det jag drömmer om nuförtiden :)
fredag, mars 06, 2009
Aj, aj, AJ!
Jag sträckte bröst och ryggmusklerna i måndags då jag skulle bära Tiger i sin bur ner för en isig backe bort till bilen på parkeringen. Det värkte på rätt bra i ett par dar men jag var övertygad om att det skulle gå över snabbt. Inatt höll jag på att bli galen. Det gjorde så jäkla ont i ryggen så det störde min sömn. Men det är bara i en viss ställning. Vrider jag mig lite så försvinner smärtan. Skumt. Hur som helst så körde jag ett 35 minuters medelpass jympa på lunchen och nu känns musklerna mkt mer uppmjukade och avslappnade :)
Min trogna Friskisrygga som tjänat mig under en himla många år nu börjar gå sönder. Ett stort hål gapar på ovandelen och flera är på väg. Jag vill inte lägga pengar på en ny ryggsäck nu men snart kommer jag bli så illa tvungen om jag ska ha nåt att bära träningskläderna i. Såg idag att Friskis i Kista hade nya ryggor för 250:- men det fanns även en söt liten väska för 99:-. Den borde kunna rymma träningskläder o ett par skor precis. Och priset är ju helt ok. Tål att tänkas på :)
Brorsan kommer till Sverige i helgen för att köpa tapeter. Han ska renovera släktgården han tog över för ett tag sedan och nu är det alltså dags för tapetsering av kök, vardagsrum och tre sovrum. Vi har suttit i telefon på kvällarna och kollat på nätet tillsammans och jag har nu också blivit så himla sugen på att tapetsera. Men jag känner inte för att lägga ner pengar på den lägenheten jag har nu eftersom vi troligtvis snart ska söka oss till en trea. Jocke börjar med att flytta in först och sen kan vi börja leta i lugn och ro. Helst vill vi ju ha en trea i samma hus eftersom vi trivs så bra däruppe på berget :) Dessutom lär det nog ta några år innan vi har råd med en bostadsrätt men den som väntar på nåt gott .......Jag hade ett möte med banken häromdagen om sparande. Dom är så inne på att jag ska börja pensionsspara i fonder och visst det låter väl bra men jag vill nog börja spara till ett boende och buffert först. Dom pengarna kan man ju investera inför framtiden.........dessutom är jag så himla tveksam till fondsparande nu. Men jag har iaf sått ett frö och har flera saker på G så jag tror faktiskt att allt kommer att lösa sig i slutändan. Så var det utbildning. Nån som har ca 30-40 000:- drällande över? För det är vad en bra ekonomiassistent utbildning kostar i Stockholm idag. Shit. Nåja, en sak i taget. Utbildning SKA jag ha så det går väl att låna i värsta fall. Men just nu ska jag först läsa färdigt mina 30 p i historia. Punkt slut.
Jag sträckte bröst och ryggmusklerna i måndags då jag skulle bära Tiger i sin bur ner för en isig backe bort till bilen på parkeringen. Det värkte på rätt bra i ett par dar men jag var övertygad om att det skulle gå över snabbt. Inatt höll jag på att bli galen. Det gjorde så jäkla ont i ryggen så det störde min sömn. Men det är bara i en viss ställning. Vrider jag mig lite så försvinner smärtan. Skumt. Hur som helst så körde jag ett 35 minuters medelpass jympa på lunchen och nu känns musklerna mkt mer uppmjukade och avslappnade :)
Min trogna Friskisrygga som tjänat mig under en himla många år nu börjar gå sönder. Ett stort hål gapar på ovandelen och flera är på väg. Jag vill inte lägga pengar på en ny ryggsäck nu men snart kommer jag bli så illa tvungen om jag ska ha nåt att bära träningskläderna i. Såg idag att Friskis i Kista hade nya ryggor för 250:- men det fanns även en söt liten väska för 99:-. Den borde kunna rymma träningskläder o ett par skor precis. Och priset är ju helt ok. Tål att tänkas på :)
Brorsan kommer till Sverige i helgen för att köpa tapeter. Han ska renovera släktgården han tog över för ett tag sedan och nu är det alltså dags för tapetsering av kök, vardagsrum och tre sovrum. Vi har suttit i telefon på kvällarna och kollat på nätet tillsammans och jag har nu också blivit så himla sugen på att tapetsera. Men jag känner inte för att lägga ner pengar på den lägenheten jag har nu eftersom vi troligtvis snart ska söka oss till en trea. Jocke börjar med att flytta in först och sen kan vi börja leta i lugn och ro. Helst vill vi ju ha en trea i samma hus eftersom vi trivs så bra däruppe på berget :) Dessutom lär det nog ta några år innan vi har råd med en bostadsrätt men den som väntar på nåt gott .......Jag hade ett möte med banken häromdagen om sparande. Dom är så inne på att jag ska börja pensionsspara i fonder och visst det låter väl bra men jag vill nog börja spara till ett boende och buffert först. Dom pengarna kan man ju investera inför framtiden.........dessutom är jag så himla tveksam till fondsparande nu. Men jag har iaf sått ett frö och har flera saker på G så jag tror faktiskt att allt kommer att lösa sig i slutändan. Så var det utbildning. Nån som har ca 30-40 000:- drällande över? För det är vad en bra ekonomiassistent utbildning kostar i Stockholm idag. Shit. Nåja, en sak i taget. Utbildning SKA jag ha så det går väl att låna i värsta fall. Men just nu ska jag först läsa färdigt mina 30 p i historia. Punkt slut.
torsdag, mars 05, 2009
Skärpning i ledet!
Mia, min idol, sprang 5 mil nere i Portugal igår och själv tog jag slut efter 4 km igår kväll. Jag skulle leda joggen igen men redan när vi startade kände jag att kroppen inte alls var med. Inte blev det bättre av att en av tjejjerna snabbt tog täten och pinnade på i 180 långt före oss andra. Jag hörde mitt ansträngda flämtande som kämpade för att komma i en jämn takt. Tack och lov skulle vi stanna för att styrketräna men efter 40 sekunder i plankan hade jag middagen nästan i halsen. När vi äntligen kom tillbaka, 10 minuter tidigare än vanligt, så rann svetten av mig och hela kroppen skakade. Jag var fullkomligt slut. Vi stretchade och sen sa jag snabbt tack och adjö. Jag ville bara hem och duscha. Efter lite förtäring och ett par cocosbollar så mådde jag bättre. Tills mensvärken kom. PMS har förstört många pass för mig för att inte tala om mensvärk. Så nu hoppas jag att jag är på banan igen tills imorrn. Ska klämma in ett jympapass på lunchen och sen kanske försöka med en 7 k på lördag. Flack bana :) Ikväll vila!
Nu är det knappt tre månader tills vi åker till Rom. Jag börjar längta redan nu. Vill strosa runt på gatorna och bara vara. Stanna, ta en fika, kolla lite romerska ruiner och sen vandra vidare utan att känna stress eller ha en massa måsten i ryggen. Hoppas framför allt på att vi får ett fint vårväder. Tills dess lär vi ju få leva med det här trista varannandagsvädret. Snö, tö, snö, tö. Jag orkar inte mer!! Ge mig sol, värme och grönska!!
Och framförallt, nästa månad SKA jag köpa nya löparskor!!! LÄNGTAR!!
Mia, min idol, sprang 5 mil nere i Portugal igår och själv tog jag slut efter 4 km igår kväll. Jag skulle leda joggen igen men redan när vi startade kände jag att kroppen inte alls var med. Inte blev det bättre av att en av tjejjerna snabbt tog täten och pinnade på i 180 långt före oss andra. Jag hörde mitt ansträngda flämtande som kämpade för att komma i en jämn takt. Tack och lov skulle vi stanna för att styrketräna men efter 40 sekunder i plankan hade jag middagen nästan i halsen. När vi äntligen kom tillbaka, 10 minuter tidigare än vanligt, så rann svetten av mig och hela kroppen skakade. Jag var fullkomligt slut. Vi stretchade och sen sa jag snabbt tack och adjö. Jag ville bara hem och duscha. Efter lite förtäring och ett par cocosbollar så mådde jag bättre. Tills mensvärken kom. PMS har förstört många pass för mig för att inte tala om mensvärk. Så nu hoppas jag att jag är på banan igen tills imorrn. Ska klämma in ett jympapass på lunchen och sen kanske försöka med en 7 k på lördag. Flack bana :) Ikväll vila!
Nu är det knappt tre månader tills vi åker till Rom. Jag börjar längta redan nu. Vill strosa runt på gatorna och bara vara. Stanna, ta en fika, kolla lite romerska ruiner och sen vandra vidare utan att känna stress eller ha en massa måsten i ryggen. Hoppas framför allt på att vi får ett fint vårväder. Tills dess lär vi ju få leva med det här trista varannandagsvädret. Snö, tö, snö, tö. Jag orkar inte mer!! Ge mig sol, värme och grönska!!
Och framförallt, nästa månad SKA jag köpa nya löparskor!!! LÄNGTAR!!
tisdag, mars 03, 2009
Icke piggelin
Jag var jättepigg före lunch men direkt efter att ha fått mat i magen så kom dåsigheten som ett brev på posten och nu sitter jag bara och gäspar.....*gäääääääsp*
Glömde förresten berätta i mitt förra inlägg att jag var med Tiger till veterinären igår igen. Vi skulle ta blodprov för att kolla levervärdet. Han tyckte inte om att åka bil och direkt när vi kom in på kliniken började han nosa och sen skaka och blev jättenervös. Vi fick vänta i ett litet undersökningsrum och Tiger sprang runt runt runt. Ganska uppenbart nervös och rädd. Själva blodprovet gick bra. En sköterska höll i honom medan den andra fixade provet. Hon kände dessutom igenom Tiger och visste hur han reagerar i olika situationer vilket kändes skönt.
Sen var det bara att betala (800:-) och åka hem.
Han fick ett litet bandage/plåster på benet som stramade lite så när han kom hem haltade han lite ynkligt pga detta. Det såg faktiskt ganska sött ut :)
Plåstret drog jag av på kvällen när jag kom hem och tiger var mer än nöjd med att få vara hemma igen.
Idag ringde veterinären och berättade att provet visade att allt var helt normalt. Inga höga levervärden eller så. Så skönt!! Jag har ju sett att han är frisk och mår bra de sista veckorna så jag misstänkte att det skulle sluta lyckligt :)
Och nu behöver han heller inte äta den svindyra leverdieten heller, nåt som mattes plånbok gillar!! :)
Så nu hoppas jag att han lever ett långt och friskt liv!!
Jag var jättepigg före lunch men direkt efter att ha fått mat i magen så kom dåsigheten som ett brev på posten och nu sitter jag bara och gäspar.....*gäääääääsp*
Glömde förresten berätta i mitt förra inlägg att jag var med Tiger till veterinären igår igen. Vi skulle ta blodprov för att kolla levervärdet. Han tyckte inte om att åka bil och direkt när vi kom in på kliniken började han nosa och sen skaka och blev jättenervös. Vi fick vänta i ett litet undersökningsrum och Tiger sprang runt runt runt. Ganska uppenbart nervös och rädd. Själva blodprovet gick bra. En sköterska höll i honom medan den andra fixade provet. Hon kände dessutom igenom Tiger och visste hur han reagerar i olika situationer vilket kändes skönt.
Sen var det bara att betala (800:-) och åka hem.
Han fick ett litet bandage/plåster på benet som stramade lite så när han kom hem haltade han lite ynkligt pga detta. Det såg faktiskt ganska sött ut :)
Plåstret drog jag av på kvällen när jag kom hem och tiger var mer än nöjd med att få vara hemma igen.
Idag ringde veterinären och berättade att provet visade att allt var helt normalt. Inga höga levervärden eller så. Så skönt!! Jag har ju sett att han är frisk och mår bra de sista veckorna så jag misstänkte att det skulle sluta lyckligt :)
Och nu behöver han heller inte äta den svindyra leverdieten heller, nåt som mattes plånbok gillar!! :)
Så nu hoppas jag att han lever ett långt och friskt liv!!
Kung Bore gör ett återbesök
Det började snöa igår. Ganska kraftigt. När jag klev av bussen hemma vid 18 tiden så snöade det sidledes.....jag tänkte att det nog inte skulle komma några glada stavgångare men tji fick jag. Kvart i sju stod två entusiaster i repan redo att stava genom snö, blåst och elände. Strax efter kom en tredje. Så vi stavade på upp i elljusspåret och därinne i skogen var det helt magiskt. Vi hade lä för vinden och snön tyngde granarna som kantade spåret. Vi pulsade genom ett ganska djupt täcke av snö och fick snabbt upp en bra puls. Det var helt underbart! Full av ny energi och glädje kom jag så hem vid 20,30. En timme senare låg jag nerbäddad i sängen och läste Skumtimmen. Jag somnade som ett barn och sov gott genom hela natten :)
Det faktum att ljuset numera håller sig längre om dagarna har påverkat mig mycket. Jag är inte längre i lika stort sömnbehov som tidigare. Nu kan jag hålla mig vaken på bussen, även om jag läser :)
Och snart, snart, snart kommer marken vara bar, vårblommor kanta löpspåret och solen värma skönt och jag kan flyga fram med nya löparskor och bara njuta av livet!! :)
Jag längtar så det gör ont!!
Det började snöa igår. Ganska kraftigt. När jag klev av bussen hemma vid 18 tiden så snöade det sidledes.....jag tänkte att det nog inte skulle komma några glada stavgångare men tji fick jag. Kvart i sju stod två entusiaster i repan redo att stava genom snö, blåst och elände. Strax efter kom en tredje. Så vi stavade på upp i elljusspåret och därinne i skogen var det helt magiskt. Vi hade lä för vinden och snön tyngde granarna som kantade spåret. Vi pulsade genom ett ganska djupt täcke av snö och fick snabbt upp en bra puls. Det var helt underbart! Full av ny energi och glädje kom jag så hem vid 20,30. En timme senare låg jag nerbäddad i sängen och läste Skumtimmen. Jag somnade som ett barn och sov gott genom hela natten :)
Det faktum att ljuset numera håller sig längre om dagarna har påverkat mig mycket. Jag är inte längre i lika stort sömnbehov som tidigare. Nu kan jag hålla mig vaken på bussen, även om jag läser :)
Och snart, snart, snart kommer marken vara bar, vårblommor kanta löpspåret och solen värma skönt och jag kan flyga fram med nya löparskor och bara njuta av livet!! :)
Jag längtar så det gör ont!!
söndag, mars 01, 2009
Vasalopp och renässans
Det har blivit lite klent mellan inläggen här på sistone men det beror mest på att det är lite rörigt runt omkring mig just nu. Förutom att minst tre personer (kanske fler) har fått sparken på jobbet (nedskärningar pga finanskris) så har jag de senaste två veckorna försökt samordna ett stavgångsevent på Friskis. Vi har planerat en alldeles egen StavgångsVasa idag (söndag) men har haft problem med att få ut information till våra motionärer. Detta har resulterat i endast fyra anmälda men eftersom tre av dom är helt nya så kör vi ändå. Dessutom skiner solen så underbart idag att jag faktiskt inte vill nåt annat än att ge mig ut i skogen och stava :) Efteråt serverar vi såklart den obligatoriska blåbärssoppan :)
Eftersom katterna väckte mig vid 7,30 imorse så hade jag möjlighet att se starten på det "riktiga" Vasaloppet. Det är inspirerande att se så många deltagare och visst, jag erkänner, jag är lite sugen på att testa långfärdsskidor jag med. Någon som frivilligt ställer upp och blir min lärare? Mia klarade ju att stava sig igenom tjejvasan förra lördagen utan någon som helst erfarenhet av skidåkning och hon gjorde det helt galant! Kan hon så kan jag!
För övrigt så sitter jag här hemma just nu med skolböckerna framför mig och försöker skriva ihop ett svar på en fråga om renässansens kulturutveckling. Det är också inspirerande och mycket intressant men ända sedan den hela incidenten med Tiger för ett par veckor sedan så har jag tappat mycket av min förmåga att koncentrera mig. Behöver jag säga att det är väldigt irriterande? Korta stunder klarar jag av att sitta ner och läsa men jag skulle behöva kunna sitta i timmar, precis som förut. Hur som helst så KAN jag bara INTE ge upp nu när jag kommit så långt på kursen. Om 20 minuter ska jag gå ner och ta emot de fyra stavgångarna, köra ett pass på 90 minuter och sen gå hem och sätta mig igen. Förhoppningsvis så hjälper det med motion och frisk luft :)
Men nu är det dags att svida om!
Vi ses i spåret :)
torsdag, februari 26, 2009
Vårkänslor
Igår bjöd Mia in mig på en skön lunchpromenad och på vägen hörde vi för första gången i år vårfåglar sjunga. Idag skiner solen och allting töar. Ljuset är annorlunda och håller sig längre och längre på kvällarna. Snart är det dags att köpa nya löparskor. De gamla börja bli nötta och utslitna. Jag har lovar mig själv att hålla mig till april. Så länge det är slask och gegg på vägar och skog så kan jag gott springa med mina gamla.
I år har jag bestämt mig för att förverkliga mina loppistankar. Jag har massor med prylar som skulle behövas rensas ut och vad är bättre då än att sälja på loppis? Dessutom räknar jag med att tjna ihop en extra slant vilket verkligen behövs i dessa tider. Jag har dragit in på det mesta nu. Jag vågar knappt titta på bokrean i år. Vanligtvis köper jag ett antal böcker men i år så håller jag hårt i plånboken. Hittils har det blivit tre böcker och det får räcka så. Alla räkningar är betalda nu och det enda som återstår i mars är nu matkostnader. Nu ska det sparas och snålas för vi SKA köpa en bostadsrätt.
Jag har även börjat fundera på att eventuellt börja läsa en yrkesutbildning men eftersom jag fortfarande inte vet vad jag vill bli så har jag funderat fram och tillbaka och tittat på olika typer av utbildningar. Jag har kommit fram till att kanske det bästa vore om jag utbildade mig till ekonomiassistent. Jag har ju jobbat med ekonomibitar under åtta år nu och lärt mig bit för bit. Det smartaste vore ju nu att bygga på den kunskapen och skaffa mig en ordentlig kunskap så att jag kan gå ett steg till. Receptionistjobb växer inte på träd idag men ekonomiassistenter söks det både här och där och en med arbetslivserfarenhet borde ha lite plus i kanten.
Jag har aldrig varit ett geni på matte, snarare tvärtom men kanske kanske kan jag klara det här. Bara jag får lära mig från grunden.
Det kanske kan bli folk av mig ändå!
Igår bjöd Mia in mig på en skön lunchpromenad och på vägen hörde vi för första gången i år vårfåglar sjunga. Idag skiner solen och allting töar. Ljuset är annorlunda och håller sig längre och längre på kvällarna. Snart är det dags att köpa nya löparskor. De gamla börja bli nötta och utslitna. Jag har lovar mig själv att hålla mig till april. Så länge det är slask och gegg på vägar och skog så kan jag gott springa med mina gamla.
I år har jag bestämt mig för att förverkliga mina loppistankar. Jag har massor med prylar som skulle behövas rensas ut och vad är bättre då än att sälja på loppis? Dessutom räknar jag med att tjna ihop en extra slant vilket verkligen behövs i dessa tider. Jag har dragit in på det mesta nu. Jag vågar knappt titta på bokrean i år. Vanligtvis köper jag ett antal böcker men i år så håller jag hårt i plånboken. Hittils har det blivit tre böcker och det får räcka så. Alla räkningar är betalda nu och det enda som återstår i mars är nu matkostnader. Nu ska det sparas och snålas för vi SKA köpa en bostadsrätt.
Jag har även börjat fundera på att eventuellt börja läsa en yrkesutbildning men eftersom jag fortfarande inte vet vad jag vill bli så har jag funderat fram och tillbaka och tittat på olika typer av utbildningar. Jag har kommit fram till att kanske det bästa vore om jag utbildade mig till ekonomiassistent. Jag har ju jobbat med ekonomibitar under åtta år nu och lärt mig bit för bit. Det smartaste vore ju nu att bygga på den kunskapen och skaffa mig en ordentlig kunskap så att jag kan gå ett steg till. Receptionistjobb växer inte på träd idag men ekonomiassistenter söks det både här och där och en med arbetslivserfarenhet borde ha lite plus i kanten.
Jag har aldrig varit ett geni på matte, snarare tvärtom men kanske kanske kan jag klara det här. Bara jag får lära mig från grunden.
Det kanske kan bli folk av mig ändå!
onsdag, februari 25, 2009
Steg 1
Det har varit några omtumlande dagar men med kloka råd och mycket prat med nära o kära så känns det som att det finns en plan nu. En plan att arbeta med för att komma närmare målet.
Nu öppnar jag ett sparkonto som får symbolisera en ny era i mitt liv. Ett kliv in i vuxenvärlden med allt vad det innebär.
Huvudet snurrar fortfarande av tankar och jag vet att jag inte kan eller orkar att ansvara för allt själv men jag ska iaf kämpa för det som känns rätt och för det som är bra för mig.
Jag är frisk, katterna är friska, jag har världens underbaraste nära och kära och jag har ett jobb. Med en gnutta sunt förnuft till så klarar jag det och när vi flyttar ihop så har vi nått delmål ett!
Jag menar, hur svårt kan det vara egentligen?
Det har varit några omtumlande dagar men med kloka råd och mycket prat med nära o kära så känns det som att det finns en plan nu. En plan att arbeta med för att komma närmare målet.
Nu öppnar jag ett sparkonto som får symbolisera en ny era i mitt liv. Ett kliv in i vuxenvärlden med allt vad det innebär.
Huvudet snurrar fortfarande av tankar och jag vet att jag inte kan eller orkar att ansvara för allt själv men jag ska iaf kämpa för det som känns rätt och för det som är bra för mig.
Jag är frisk, katterna är friska, jag har världens underbaraste nära och kära och jag har ett jobb. Med en gnutta sunt förnuft till så klarar jag det och när vi flyttar ihop så har vi nått delmål ett!
Jag menar, hur svårt kan det vara egentligen?
söndag, februari 22, 2009
Slut på sportlov och här kommer snön!
Jag hade hoppats på en skön avkopplande helg men i stort sett hela lördagen gick åt till att först städa hemma i tre timmar och sen på Friskis en och en halv timme. Jag hann iaf lösa Melodikrysset o dricka mitt kaffe innan det hela var igång. Ingen hade gjort nåt här hemma på nästan tre veckor så dammsugning och golvtvätt var ett måste. Jag torkade damm, diskade, bäddade, vädrade, plockade och slet. Sen fönster och glasputs på Friskis. När jag kom hem ville jag bara ligga i soffan och inte göra nånting. Det fick bli hämtpizza till middag och sen drog jag en filt över mig.
Idag har jag pendlat mellan tvättstugan och sängen. Har känt mig ledsen och orkeslös. Ute har snön virvlat i flera timmar så när det närmade sig tid för spinning nere på Friskis klockan fem valde jag att strunta i det och dra på mig löparkläderna istället. Jag ville få tid för mig själv, få fundera och meditera och jobba med en jämn puls och andning. Snön låg djup och jag tog en omväg upp i skogsspåret där några entusiaster redan hade fixat skidspår. Jag kände att jag inte vågade springa hela elljusslingan runt utifall jag skulle bli påhoppad av nån arg skidentusiast så jag tog en kilometer backträning i snö därinne för att sen springa ut på gångvägarna igen. Ca fem kilomter blev det (jag uppskattar här) och jag stannade sen till på Konsum för att handla innan jag begav mig hemåt. Orkade inte laga middag så det fick bli Onakafil med müsli och ett ägg. Klent jag vet men jag orkade bara inte ställa mig i köket.
Jag har nu funderat länge och väl på hur jag ska omstrukturera mitt sparande. Jag vill bli vuxen, köpa mig en bostadsrätt eller mindre hus, investera pengar för framtiden och faktiskt göra nåt åt mitt liv. I stort sett alla mina vänner har köpt bostad, bildat familj och gått vidare. Men här står jag, kvar. Jag förstår inte, hur har dom råd? Hur får dom ihop ekonomin?
Jag känner mig som en matematisk idiot. Jag försöker men misslyckas hela tiden.
Det är bara att inse, jag är inte 28 och bekymmerslös längre. Jag är 35, vuxen, med ansvar, fattig och ledsen. Jag behöver hjälp med att få allt att gå ihop. Jag behöver hjälp med att fatta.
Jag vill inte vara en idiot längre.
Jag hade hoppats på en skön avkopplande helg men i stort sett hela lördagen gick åt till att först städa hemma i tre timmar och sen på Friskis en och en halv timme. Jag hann iaf lösa Melodikrysset o dricka mitt kaffe innan det hela var igång. Ingen hade gjort nåt här hemma på nästan tre veckor så dammsugning och golvtvätt var ett måste. Jag torkade damm, diskade, bäddade, vädrade, plockade och slet. Sen fönster och glasputs på Friskis. När jag kom hem ville jag bara ligga i soffan och inte göra nånting. Det fick bli hämtpizza till middag och sen drog jag en filt över mig.
Idag har jag pendlat mellan tvättstugan och sängen. Har känt mig ledsen och orkeslös. Ute har snön virvlat i flera timmar så när det närmade sig tid för spinning nere på Friskis klockan fem valde jag att strunta i det och dra på mig löparkläderna istället. Jag ville få tid för mig själv, få fundera och meditera och jobba med en jämn puls och andning. Snön låg djup och jag tog en omväg upp i skogsspåret där några entusiaster redan hade fixat skidspår. Jag kände att jag inte vågade springa hela elljusslingan runt utifall jag skulle bli påhoppad av nån arg skidentusiast så jag tog en kilometer backträning i snö därinne för att sen springa ut på gångvägarna igen. Ca fem kilomter blev det (jag uppskattar här) och jag stannade sen till på Konsum för att handla innan jag begav mig hemåt. Orkade inte laga middag så det fick bli Onakafil med müsli och ett ägg. Klent jag vet men jag orkade bara inte ställa mig i köket.
Jag har nu funderat länge och väl på hur jag ska omstrukturera mitt sparande. Jag vill bli vuxen, köpa mig en bostadsrätt eller mindre hus, investera pengar för framtiden och faktiskt göra nåt åt mitt liv. I stort sett alla mina vänner har köpt bostad, bildat familj och gått vidare. Men här står jag, kvar. Jag förstår inte, hur har dom råd? Hur får dom ihop ekonomin?
Jag känner mig som en matematisk idiot. Jag försöker men misslyckas hela tiden.
Det är bara att inse, jag är inte 28 och bekymmerslös längre. Jag är 35, vuxen, med ansvar, fattig och ledsen. Jag behöver hjälp med att få allt att gå ihop. Jag behöver hjälp med att fatta.
Jag vill inte vara en idiot längre.
fredag, februari 20, 2009
En liten gnutta ljus i mörkret
Mitt i vardagens trista gråzon så tittade en lite ljusglimt in i mitt liv igår. Det var en annons för vårens nya löparkläder och skor. Man lockade med vår, värme och nya tag. Det räckte för att jag skulle känna glädje och längtan till gröna knoppar, grus under fötterna och vårens alla dofter. Jag längtar så till att få ta vårens första löprunda i skogen. Få känna solen värma mitt ansikte och höra fågelsång och se hav av vitsippor. Bara en dryg månad kvar nu......
Jag valde bort yogapasset igår och tog istället en kort joggrunda efter jobbet. Jag tankade med ett par grova ostmackor och gav mig sen av i vintermörkret. 4 minus och grusade gångvägar. Benen bar, musklerna var starka och backarna kändes helt plötsligt så lätta. Ett bra tempo reglerade andningen och 30 minuer senare var jag hemma igen. Då mådde jag för en stund riktigt bra.
Så vill jag rikta en taggig ros till de som bestämmer här. Fattar ni vad ni har gjort? Min löparvän och coach......måste sluta. Fan, fan, fan. Vem ska jag nu prata med, utbyta erfarenheter och prata träning med??? Först Mette och sen det här. Löparvåren i Ursvik kommer inte vara densamma nu när det kommer att saknas en mycket väsentlig del. Vem ska peppa mig i backarna, hålla reda på mina kilometertider och intervaller?
Tiger är tillbaka på banan igen nu. Igår fick han sitt vanliga busryck och sprang runt lägenheten, klöste lite och mjauade. Han sover ganska mycket men jag ser på honom att han mår bättre nu. Nu ska vi bara se till att han äter upp sig igen för nu är han så himla smal. Det känns som man lyfter ett tomt skal när man tar i honom.
Idag äntligen fredag. Ett jympapass är inplanerat på lunchen och därefter dusch och bastu.
Sen ska jag hem och njuta av helgen. Lägenheten måste städas ordentligt sen ska jag spendera resten av tiden med näsa i en bok. Har en del att ta igen om 30-åriga kriget.
Mitt i vardagens trista gråzon så tittade en lite ljusglimt in i mitt liv igår. Det var en annons för vårens nya löparkläder och skor. Man lockade med vår, värme och nya tag. Det räckte för att jag skulle känna glädje och längtan till gröna knoppar, grus under fötterna och vårens alla dofter. Jag längtar så till att få ta vårens första löprunda i skogen. Få känna solen värma mitt ansikte och höra fågelsång och se hav av vitsippor. Bara en dryg månad kvar nu......
Jag valde bort yogapasset igår och tog istället en kort joggrunda efter jobbet. Jag tankade med ett par grova ostmackor och gav mig sen av i vintermörkret. 4 minus och grusade gångvägar. Benen bar, musklerna var starka och backarna kändes helt plötsligt så lätta. Ett bra tempo reglerade andningen och 30 minuer senare var jag hemma igen. Då mådde jag för en stund riktigt bra.
Så vill jag rikta en taggig ros till de som bestämmer här. Fattar ni vad ni har gjort? Min löparvän och coach......måste sluta. Fan, fan, fan. Vem ska jag nu prata med, utbyta erfarenheter och prata träning med??? Först Mette och sen det här. Löparvåren i Ursvik kommer inte vara densamma nu när det kommer att saknas en mycket väsentlig del. Vem ska peppa mig i backarna, hålla reda på mina kilometertider och intervaller?
Tiger är tillbaka på banan igen nu. Igår fick han sitt vanliga busryck och sprang runt lägenheten, klöste lite och mjauade. Han sover ganska mycket men jag ser på honom att han mår bättre nu. Nu ska vi bara se till att han äter upp sig igen för nu är han så himla smal. Det känns som man lyfter ett tomt skal när man tar i honom.
Idag äntligen fredag. Ett jympapass är inplanerat på lunchen och därefter dusch och bastu.
Sen ska jag hem och njuta av helgen. Lägenheten måste städas ordentligt sen ska jag spendera resten av tiden med näsa i en bok. Har en del att ta igen om 30-åriga kriget.
onsdag, februari 18, 2009
Ny dag, nya krafter
När jag kom hem igår kväll hade jag en begynnande svår huvudvärk. Jag hade sovit hela vägen hem på bussen, tungt. Magen kurrade och jag tog en titt i kylskåpet, fläskkarré......och pommes hade jag i frysen. Perfa. Jag orkade inte stå och laga nåt komplicerat. Så pommes åkte in i ugnen och så stekte jag köttet medan jag gav katterna mat. Hela kalaset serverades sen med coleslaw och ett stort glas mjölk i sällskap med Dr Phil på TV4+. Klockan 20 orkade jag inte längre sitta upp och drog istället en filt om mig och la mig ner. Jag fick sällskap av både Tiger och Asta som låg och spann i varsin ände. På trean visades NCIS och eftersom det verkade vara ett lagom spännande program så började jag slötitta. Jag vaknade ca 22,10 av att telefonen ringde. Det var Jocke och han hade försökt ringa mig tidigare på kvällen. Jag hade inte hört nånting. Jag sov som en klubbad säl. Jag sluddrade när jag pratade och höll på att somna sittande men till slut tog jag mig i kragen och gav Tiger sin medicin, borstade tänderna och gjorde rent kattlådorna. Sen sova. Och sovit har jag gjort. Gud så trött jag var!! Det kändes faktiskt helt ok imorse när jag vaknade och faktiskt, jag somnade inte på bussen imorse.
Nu måste jag verkligen se till att äta och vila ordentligt i fortsättningen. Vill inte bli sjuk eller få feber igen. Hemma rullar dammtussarna överallt men jag orkar inte tänka på städning just nu. Det får jag ta på lördag.
Sen var det den här jäkla råa kylan som kryper in överallt. Jag fryser konstant om händerna och går med ulltofflor, kofta, stickade tröjor, halsdukar JÄMT.
Nu vill jag har vår!
När jag kom hem igår kväll hade jag en begynnande svår huvudvärk. Jag hade sovit hela vägen hem på bussen, tungt. Magen kurrade och jag tog en titt i kylskåpet, fläskkarré......och pommes hade jag i frysen. Perfa. Jag orkade inte stå och laga nåt komplicerat. Så pommes åkte in i ugnen och så stekte jag köttet medan jag gav katterna mat. Hela kalaset serverades sen med coleslaw och ett stort glas mjölk i sällskap med Dr Phil på TV4+. Klockan 20 orkade jag inte längre sitta upp och drog istället en filt om mig och la mig ner. Jag fick sällskap av både Tiger och Asta som låg och spann i varsin ände. På trean visades NCIS och eftersom det verkade vara ett lagom spännande program så började jag slötitta. Jag vaknade ca 22,10 av att telefonen ringde. Det var Jocke och han hade försökt ringa mig tidigare på kvällen. Jag hade inte hört nånting. Jag sov som en klubbad säl. Jag sluddrade när jag pratade och höll på att somna sittande men till slut tog jag mig i kragen och gav Tiger sin medicin, borstade tänderna och gjorde rent kattlådorna. Sen sova. Och sovit har jag gjort. Gud så trött jag var!! Det kändes faktiskt helt ok imorse när jag vaknade och faktiskt, jag somnade inte på bussen imorse.
Nu måste jag verkligen se till att äta och vila ordentligt i fortsättningen. Vill inte bli sjuk eller få feber igen. Hemma rullar dammtussarna överallt men jag orkar inte tänka på städning just nu. Det får jag ta på lördag.
Sen var det den här jäkla råa kylan som kryper in överallt. Jag fryser konstant om händerna och går med ulltofflor, kofta, stickade tröjor, halsdukar JÄMT.
Nu vill jag har vår!
tisdag, februari 17, 2009
Tillbaka till det normala....eller?
Idag har vi varit och tagit bort stygnen på Tigers operationsärr. Det har läkt jättefint och det syns inte att det har varit infekterat där för en vecka sen. Nu är det bara medicineringen som krånglar. Han vägrar äta tabletterna. Han spottar, tuggar sönder, dreglar, ja allt man kan tänka sig för att slippa svälja antibiotikan. Imorse blev jag så frustrerad på honom att jag höjde rösten och blev irriterad. Han svarade med att gömma sig under sängen och ligga där och sura. Jag vill att han ska äta medicinen så att han blir helt återställd men hur får man ett djur att fatta?
Jag själv känner mig totalt slut. Jag driver ett enmansföretag känns det som. Jag ska jobba, betala räkningar, betala av lån, köra katten hit och dit, leda motionspass och däremellan försöka äta, sova och städa. Hur mkt ska man orka då? Som grädde på moset föll yxan på kontoret förra veckan. Jag var helt säker på att det var min tur att gå men just då orkade jag inte ens tänka på det. Nu blir jag kvar....åtminstonde ett år till.
Fan, jag är 35. Jag ska ha familj, barn, volvo och hus. Jag ska inte bo i en hyrestvåa ensam med mina katter och tugga på i samma hjulspår år efter år.
Jag tror faktiskt att jag är deprimerad.
Idag har vi varit och tagit bort stygnen på Tigers operationsärr. Det har läkt jättefint och det syns inte att det har varit infekterat där för en vecka sen. Nu är det bara medicineringen som krånglar. Han vägrar äta tabletterna. Han spottar, tuggar sönder, dreglar, ja allt man kan tänka sig för att slippa svälja antibiotikan. Imorse blev jag så frustrerad på honom att jag höjde rösten och blev irriterad. Han svarade med att gömma sig under sängen och ligga där och sura. Jag vill att han ska äta medicinen så att han blir helt återställd men hur får man ett djur att fatta?
Jag själv känner mig totalt slut. Jag driver ett enmansföretag känns det som. Jag ska jobba, betala räkningar, betala av lån, köra katten hit och dit, leda motionspass och däremellan försöka äta, sova och städa. Hur mkt ska man orka då? Som grädde på moset föll yxan på kontoret förra veckan. Jag var helt säker på att det var min tur att gå men just då orkade jag inte ens tänka på det. Nu blir jag kvar....åtminstonde ett år till.
Fan, jag är 35. Jag ska ha familj, barn, volvo och hus. Jag ska inte bo i en hyrestvåa ensam med mina katter och tugga på i samma hjulspår år efter år.
Jag tror faktiskt att jag är deprimerad.
fredag, februari 13, 2009
Äntligen!!
Så är då Tiger äntligen hemma igen. Efter att febern legat på 39,5 i tre dar steg den plötsligt till 40 för att dagen efter sjunka ner till 39,4. Igår tog jag hem honom eftersom jag kände att han faktiskt skulle må bättre av att få vila hemma i en miljö han känner sig trygg i. Och det går framåt. Han är jättenöjd med att kunna putsa upp sin päls, han har ätit fisk och vilat sig mycket. Matte har köpt specialfoder idag (dyyyrt) så vi får väl se om han äter det till middag idag ;) Dessutom ska han nu ha antibiotika två ggr om dagen vilket inte är helt lätt att få i honom. Det är en kamp men han har inget val. Antingen stanna hemma och äta antibiotika eller tillbaka till sjukhuset.........lätt val, eller hur? ;)
Med sjukhuskostnader, specialfoder och en ny mjukissäng att gömma sig har hela kalaset kostat matte ca 11500:-. Måtte han nu hålla sig frisk!!
Så är då Tiger äntligen hemma igen. Efter att febern legat på 39,5 i tre dar steg den plötsligt till 40 för att dagen efter sjunka ner till 39,4. Igår tog jag hem honom eftersom jag kände att han faktiskt skulle må bättre av att få vila hemma i en miljö han känner sig trygg i. Och det går framåt. Han är jättenöjd med att kunna putsa upp sin päls, han har ätit fisk och vilat sig mycket. Matte har köpt specialfoder idag (dyyyrt) så vi får väl se om han äter det till middag idag ;) Dessutom ska han nu ha antibiotika två ggr om dagen vilket inte är helt lätt att få i honom. Det är en kamp men han har inget val. Antingen stanna hemma och äta antibiotika eller tillbaka till sjukhuset.........lätt val, eller hur? ;)
Med sjukhuskostnader, specialfoder och en ny mjukissäng att gömma sig har hela kalaset kostat matte ca 11500:-. Måtte han nu hålla sig frisk!!
måndag, februari 09, 2009
Hjälplös och orkeslös
Tiger är fortfarande kvar på sjukhuset. Han fick feber i lördags och har det fortfarande. Det är en infektion i operationssåret som spökar. Det är svullet och ömt. Jag hade hoppats på att få hem honom i lördags, sen igår och sen idag. Men icke.
Fan, för varje dag som går blir jag mer och mer förtvivlad. Han hade ju inte feber innan operationen..........och nu ska dom kolla levervärderna på honom igen.
Jag fattar ingenting. Ena dan är han bättre, nästa dag inte, så blir han bättre, nästa dag inte.
Kan dom inte bara se till att han blir frisk nu så jag kan hämta hem honom. Jag orkar inte mer snart. Ont i magen varje dag. Ingen matlust.
Tiger är fortfarande kvar på sjukhuset. Han fick feber i lördags och har det fortfarande. Det är en infektion i operationssåret som spökar. Det är svullet och ömt. Jag hade hoppats på att få hem honom i lördags, sen igår och sen idag. Men icke.
Fan, för varje dag som går blir jag mer och mer förtvivlad. Han hade ju inte feber innan operationen..........och nu ska dom kolla levervärderna på honom igen.
Jag fattar ingenting. Ena dan är han bättre, nästa dag inte, så blir han bättre, nästa dag inte.
Kan dom inte bara se till att han blir frisk nu så jag kan hämta hem honom. Jag orkar inte mer snart. Ont i magen varje dag. Ingen matlust.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)